Storseger för Nationella fronten
Storseger för Nationella fronten https://www.lindbompafranska.se/wp-content/themes/corpus/images/empty/thumbnail.jpg 150 150 Tomas Lindbom Tomas Lindbom https://secure.gravatar.com/avatar/6030df7f1d0fd0568f08062819468dde?s=96&d=mm&r=gNationella frontens segrar i franska regionalvalets första valomgång blev större än väntat. Marine Le Pen som ställde upp i Nord-Pas-de-Calais-Picardie liksom systerdottern Marion Maréchal Le Pen som toppade listan i Provence-Alpes-Côte d´Azur fick över 40 procent av rösterna och utklassade sina närmaste utmanare, i båda regionerna listor tillhörande Les Republicains-UDI, det vill säga Sarkozys parti och centerpartiet som ingått en allians.En stor del av det franska folket valde att stanna hemma, 49 procent, eller rösta på FN, kring 28 procent av avgivna röster.En stark misstro, på gränsen till hat, mot det politiska etablissemanget i Paris är en förklaring. Attentaten den 13 november har spätt på fransmännens motstånd mot invandrare och ökat kraven på repressiva åtgärder från statens sida.
Dessa regionala val föregår presidentvalet i maj 2017. Sällan har lokala val präglats mer av nationella frågor än detta. Resultatet av dessa val speglar alltså fransmännens syn på nationella politiska frågor i mycket större omfattning än deras syn på regionala ämnesområden. Väljarna har tagit ställning utifrån frågor som arbetslösheten, migrationen och lag och ordning.
Det största intresset riktas mot de tolv regionerna på det franska fastlandet. Då är inte Korsika och departementen på andra sidan Atlanten inräknade. FN segrade i sex av de tolv regionerna. I den andra valomgången kan alla listor som i den första omgången nått mer än 10 procent gå vidare till en andra valomgång. De tre stora blocken, FN. högern och Socialisterna har passerat den spärren i alla tolv regionerna och ingen annan lista har heller lyckats nå så höga procentsiffror. Det innebär att det i normalfallet blir en uppgörelse mellan dessa tre block överallt,
Det finns dock en möjlighet att något av blocken högern eller Socialisterna drar sig tillbaka för att skapa en så kallad republikansk front mot FN. Många politiker inom dessa båda block gör en skillnad mellan politiska motståndare och fiende till republiken. FN betecknas tillhöra den senare kategorien. För att hindra en fiende till republiken kan det vara nödvändigt att dra sig tillbaka för att hjälpa den politiska motståndaren som är bättre placerad för att kunna slå FN i den andra valomgången. Rent konkret innebär det att om till exempel Socialisterna i en region igår kom på tredje plats efter FN och högern så drar sig Socialisterna ur den andra valomgången. Låter sina väljare förstå att de i den andra valomgången ska rösta på högern och därmed hindra FN från att vinna majoritet och ordförandepost regionen. Det innebär samtidigt att det inte blir någon vänsterrepresentation över huvud taget i den regionens folkvalda församlingar.
Socialisternas partisekreterare meddelade redan igår kväll att han uppmanade sina partivänner som kom på tredje plats i regionerna att dra sig tillbaka. Inga socialistlistor nästa söndag. Total frånvaro av representation i den regionens folkförsamling under de kommande sex åren. Och med risk att FN ändå vinner kommande söndags drabbning mot högern.
Nicolas Sarkozy intog en diametralt motsatt position igår kväll. Han uppmanade alla sina partivänner att fortsätta kampen nästa söndag oavsett placering i gårdagens första valomgång. Han menade att det viktiga är att vara tydlig med sina politiska åsikter och han menade också att det är viktigt att lyssna in de signaler som kommer från Nationella frontens väljare.
Beslut i denna fråga måste fattas senast i morgon. I både höger och i Socialistpartiet spretar uppfattningarna. Sarkozy får kritik internt av den falang som står närmare mitten och vill distansera sig tydligare från FN. Ett par av socialistledarna i de berörda regionerna vill inte dra sig tillbaka och därmed lämna fältet fritt för högern.
Nationella fronten kan möjligen gå miste om majoritetsposterna i några regioner om de andra stora partierna gör verklighet av sina förslag. Skulle så ske riskerar partiet att få än mer möjlighet att underblåsa den väl spridda uppfattningen hos fransmän om att de traditionella blocken, höger och vänster, egentligen spelar tillsammans under täcket och är mer intresserade av politisk makt än av att rädda Frankrike ur krisen.
Det är heller inte säkert att dessa försök att stoppa FN lyckas. I Provence-Alpes-Côte d´Azur fick Marion Maréchal Le Pen över 41 procent igår. Hennes närmast rival, högerns Christian Estrosi hamnade kring 24. Han har alltså 18 procent upp till henne. Socialisten fick cirka 15 procent av rösterna och ett tiotal procent kan också räknas in från väljare som röstat på Vänsterpartiet eller de gröna. Det är knappast troligt att alla vänsterväljare snällt och fogligt följer partiledningarna i Paris och lägger sin röst för en högerkandidat som i många avseenden står längre från den folkliga vänstern än FN.
Den lista som får högst procentandel i valet på söndag får ett tillskott av röster motsvarande 25 procent, en ordning som på typiskt franskt vis ska gynna starka majoriteter i politiska församlingar. Det finns en uppenbar risk att vänstern i denna del av Frankrike vaknar upp på måndag morgon med ett politiskt-regionalt landskap där FN har uppemot 75 procent av platserna i församlingen och att den samlade vänstern har 0.
Det är uppenbart att den politiska eliten i Frankrike inte vet hur den ska hantera det folkliga missnöje och de spänningar som råder i landet. Nu driver både PS och högern en hård repressiv politik och försöker förtvivlat att visa en misstroende opinion att de kan vara ett trovärdigt alternativ till FN när det kommer till kamp mot terrorismen. Än så länge har FN:s siffror bara ökat. Det är som om den delen av franska folket som attraheras av hårda tag säger att originalet är bättre än kopian. Och vad gör Hollande och Sarkozy då?
- Posted In:
- Politik
Tyrgils Saxlund
Ett närmare studium av valresultatet visar att visserligen leder socialisterna i två regioner, men siffrorna i dessa är inte alldeles imponerande. Bäst i Bretagne, där de har en stark kandidat, som bör kunna vinna.
De båda damerna Le Pen gör – inte helt oväntat – formidabla val, vilket inte behöver innebära att de vinner i andra omgången. Jag skulle vara beredd att satsa en slant på att Marion gör det. Jag noterar att i staden Menton, där jag vistats mycket, vinner FN och Högern (Tomas använder gärna begreppet Högern, inte positivt, förstås) tillsammans 76 procent. Inte oväntat det heller.
Sarkozys på sina håll kritiserade taktik att inte ge sig tycker jag som gammal partigängare är logisk. Han vill bädda inför presidentvalet och bryr sig mindre om dessa resultat i sig. Han är ute efter signalvärdet. Att då dra sig ur ger fel signal, anser han. Och möjligen har han rätt.
Hollande är sympatisk i sin framtoning. Det räcker inte: jag är så gammal att jag upplevde De Gaulles formidabla tal till nationen i TV: han hade inte en ”sympatisk” framtoning; han förmedlade beslutsamhet och kraft. Han ”ledde” och blev inte ledd. Inte ens under krisåret 1968.