De gröna i Frankrike i upplösning

• augusti 28, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Miljörörelsen och framför allt den gröna politiska rörelsen har haft svårt att hävda sig i fransk politik. Det är helt uppenbart detta år när EELV (Europe Ecologie les Verts) verkar gå mot sin upplösning.

Frankrike är ett land som envetet håller fast vid den industriella traditionen. Ett land som har svårt att exportera sina varor, som hotas av utländsk konkurrens men ändå inte vill släppa taget om sina varuproducerande företag. Visst händer det mycket inom kunskapsbranscherna i  Frankrike och regeringen satsar nu på moderna start up-företag men det är svårt att riktigt få en allmän folklig uppslutning bakom begrepp som ekologisk hållbarhet och klimatvänlig politik.

Det kan förstås sägas att det inte behöver vara negativt när ett land saknar en stark grön politisk rörelse. De gröna frågorna kan ju finnas med i de andra partiernas agenda. Men det är inte riktigt sant i det här fallet. Nicolas Sarkozy startade sin mandatperiod som president med ett engagerat program för miljön men tappade stinget efter några år. Francois Hollande talar också väl om miljön men är i grunden en industrisocialist. Ingen tror heller att Nationella fronten lägger särskilt mycket energi på att ta fram bra miljöförslag.

Det gröna partiet borde kunna fånga upp den opinion som ju ändå finns bland fransmän, en opinion som engagerar sig för en bättre miljö. Istället har det gröna partiet hamnat i en vänsterposition som ställer den sida vid sida med Parti de Gauche, det vill säga Frankrikes motsvarighet till Vänsterpartiet. De gröna har nu förklarat att samarbetet med Vänsterpartiet och andra rörelser på den yttersta vänsterkanten är mer angeläget än att samarbeta med regeringen. Säkert sker det till stor del av taktiska skäl – de gröna vill inte beblanda sig med ett socialistparti (PS) som gått kräftgång i väljaropinionen de senaste åren – men det speglar också de grönas uppfattningar i många frågor.

De gröna lyckades i Europavalet 2009. Då blev partiet ungefär lika stor som PS med 16 procent av avgivna röster. Sedan dess har partiet sällan kommit över ett par procent i valen. Eva Joly gjorde en katastrofalt dålig insats som kandidat till presidentvalet 2012. I takt med att siffrorna i val och opinionsmätningar sjunker och ligger kvar på en låg nivå börjar motsättningarna mellan olika schatteringar inom partiet att öka. De senaste dagarna har två tunga personer förklarat att de tänker lämna partiet. En av dem, Jean-Vincent Placé, är ledare för partiet i senaten och den som tillsammans med Cécile Duflot dominerat partiet de senare åren. De var ett radarpar tills Duflot bestämde sig för att lämna regeringen när Manuel Valls blev premiärminister i mars 2014. Placé företräder idag en linje som skulle göra ett grönt parti till ett samarbetsparti till PS.

Det är uppenbart att Placé med stöd av några andra ledande gröna politiker vill starta ett nytt parti och det är inte osannolikt att nuvarande Europe Ecologie les Verts går i graven. Vad som händer med de gröna politiker som nu försöker i olika konstellationer samarbeta med varandra och med vänstergrupper utanför PS återstår att se. Placés linje har förmodligen bättre chanser att lyckas. De senaste årens ökenvandring vänsterut verkar inte ha tillfört partiet många röster och inte heller gjort att miljöfrågorna kommit på agendan.

Ett stort klimatmöte väntar i Paris i december. Som det nu är spelar de gröna ingen roll i det förberedelsearbetet. Miljöminister i regeringen är den förre presidentkandidaten (2007), Ségolène Royal som också är före detta sambo med nuvarande presidenten. Francois och Ségolène verkar ha hittat varandra igen på jobbet. De första åren efter skilsmässan var spända men nu fungerar samarbetet. Det kan bli en intressant föreställning att se dem båda representera Frankrike under klimatmötet. De gröna lär få svårare att visa sig på arenan de dagarna. Om nu inte Placé hinner organisera ett nytt slagkraftigt parti innan delegaterna anländer till den franska huvudstaden om drygt tre månader.