Nu är Hollande glad igen

• maj 23, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Det franska socialistpartiets medlemmar har röstat och stöder den majoritetslinje som formulerats av partisekreteraren Jean-Christophe Cambadélis och underskriven av regeringen och de flesta socialistiska parlamentsledamöterna, den så kallade Motion A. Det innebär att  faran för en öppen konflikt under kommande partikongress i juni mellan höger och vänster i partiet har undanröjts. Francois Hollande har på samma gång stärkt sin ställning i partiet och blir med all sannolikhet den oomtvistade kandidaten för partiet i presidentvalet 2017.

Den socialliberala linje som regeringen slagit in på sedan Francois Hollandes nyårstal 2014 och bytet av premiärminister till Manuel Valls i mars 2014 har skakat om Socialistpartiet (PS) och hela vänstern. Kommunisterna och vänsterpartiet liksom merparten av de gröna har dragit tillbaka sitt stöd för regeringen. Alla fyllnadsval till nationalförsamlingen har förlorats till högern vilket inneburit att PS förlorat sin ensammajoritet där och samtidigt tappat majoriteten i senaten. Ett fyrtiotal av PS ledamöter i nationalförsamlingen har dessutom bildat en egen grupp inom gruppen, les frondeurs, som ställt till en rad problem vid olika omröstningar under det senaste året. Till detta ska läggas de usla opinionssiffrorna för president och regering. För sex månader sedan fanns det inga ljusglimtar överhuvudtaget för Hollande. Många politiska bedömare ansåg att han skulle vara tvungen att avstå sin kandidatur för omval i presidentvalet 2017.

Nu har mycket hänt som gör livet lättare att leva för Frankrikes högsta politiska ledare. Opinionssiffrorna har stigit något. De tragiska terrorattackerna i januari har bidragit till det. Landet kan också skönja en viss förbättring i ekonomin med en försiktig tillväxt. Det påverkar hans opinionssiffror positivt. Manuel Valls har trots allt genom sin energiska framtoning och förmåga att driva igenom beslut i parlamentet  haft en gynnsam inverkan på stödet för Hollande. Högeroppositionen har också varit svag. Den har mest sökt strid för stridens egen skull och sällan eller aldrig visat upp nya, egna lösningar på de politiska problemen utan inriktat sig på kritik av regeringens förslag.

Jean-Christophe Cambadélis har skött sin roll som partisekreterare på ett skickligt sätt. Han har organiserat detta val bland medlemmarna före partikongressen där tre programförklaringar ställts mot varandra. Den linje som formulerats i Motion A har dels varit ett försvar för regeringens politik men samtidigt så öppen mot mer kritiska röster att till exempel också Martine Aubry, en ständig kritisk vänsteravvikare i partiet, har kunnat ställa sig bakom programförklaringen. Denna Motion A har också uppfattats som en markering för samförstånd inom partiet. Många socialistiska medlemmar har förmodligen framförallt röstat på Motion A för att rädda partiet undan en form av upplösning i olika fraktioner än för att de nödvändigtvis gillar den socialliberala linjen. Tvärtom: det faktum att bara hälften av medlemmarna röstade pekar delvis mot att det finns många som protesterat mot regeringens och partiets nuvarande hållning genom att stanna hemma.

Francois Hollande kan alltså nu se framemot en kongress där han får majoritet för en kandidatur 2017. Han och särskilt Manuel Valls kan vidare hoppas på att les frondeurs inom partiet lägger ner vapnen och ansluter sig till ett enigt parti,  knappt två år före de stora valen. Dessa vänsterkritiker inom partiet fick visserligen knappt 30 procent av partimedlemmarnas röster men de är ändå i minoritet och saknar en stark ledare inom sin grupp. Hade Martine Aubry röstat för Motion B hade läget varit ett helt annat. Valls kan alltså hoppas på att det blir lättare att driva igenom regeringsförslagen i nationalförsamlingen efter denna omröstning i partiet och efter partikongressen i juni.

Detta sagt så måste tilläggas att inte alla moln på Hollandes och regeringens himmel försvunnit. Den ekonomiska krisen ser inte fullt lika allvarlig ut som för ett år sedan men fortfarande är arbetslösheten lika hög och underskottet i budgeten lika högt. Det är fortfarande upp till bevis vad gäller exporten. Frankrike har fortfarande en mycket svag ekonomi och uppgången går långsammare än i jämförbara länder. Hollande har inte heller ens närmat sig sådana opinionssiffror där det verkar möjligt att komma till en andra valomgång i presidentvalet. Fortfarande är det mer troligt att Marine Le Pen och Nicolas Sarkozy står mot varandra i den avgörande omröstningen i maj 2017.

Francois Hollande har vunnit ett första slag på vägen mot omval. Han har desarmerat vänsteroppositionen inom sitt parti. Nu ska han vinna den övriga vänstern som han behöver som underlag för att vinna presidentvalet. Sedan ska han också nå sådana politiska framgångar att han kan övertyga tillräckligt många centerväljare så att han kan nå den andra valomgång och slutligen bli omvald. En lång resa i många etapper med många hinder på vägen.