De franska medierna slåss för sin överlevnad

• april 19, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Fransk press och tv lever med stora problem, inte olika de som gäller i Sverige och de flesta västländer. Papperstidningarna har svårt att klara ekonomin, tv-bolagen söker yngre tittare men får behålla de äldre. Nättidningarna klarar inte heller ekonomin särskilt bra även om det finns journalistiska bedrifter kring några av dem som ger hopp om framtiden. Trots svårigheterna har fransmännen tillgång till ett ganska stort urval av kvalitativa dags- och veckotidningar liksom många bra tv-kanaler.

Under några dagar fick jag tillfälle att tillsammans med svenska mediechefer besöka en rad Parisbaserade tidningar och tv-bolag. Intressant var det att möta de högsta cheferna för tidningarna Le Monde och L´Obs, tidigare Le Nouvel Observateur. Det visar sig att det finns starka finansiella aktörer som fortfarande är beredda att stödja tunga och välrenommerade papperstidningar. Le Monde har en liten upplaga, inte mer än 300 000,  men har en betydelse som en nationell institution i landet. Det finns folk med pengar som vill stötta tidningen även om den även fortsättningsvis riskerar att gå med förlust. Ända har tidningen under nuvarande ledaren Louis Dreyfus kapat kostnader så att blodflödet har stillats. Dreyfus och den övriga i ledningen har inte skurit ner på personalen utan på allt annat, som han uttryckte det vid vårt möte.

L´Obs har också haft svåra ekonomiska problem. För närvarande är tidningens överlevnad säkrad genom samma nya ägare som på tidningen Le Monde. Båda tidningarna kommer dessutom att låta bygga ett nytt tidningskomplex i närheten av Gare d ´Austerlitz, ett bygge som de alltså kommer att äga själva. Det är sannerligen ett bevis på att ägarna tror på dessa tidningar.

L´Obs är till skillnad från Le Monde en veckotidning. Veckotidningarna har en traditionellt stark ställning i Frankrike. Folk prenumererar inte på dagstidningar utan köper dem i kiosken. Det sker också i huvudsak med veckotidningarna som sammanfattar veckans nyheter och ger analyser av politik och ekonomi. Många fransmän uppskattar helt klart fortfarande denna form av papperstidningar.

Självfallet har papperstidningarna stora problem att överleva också i ett ur konsumtionsperspektiv mer konservativt land. Därför startar nu flera vitala nättidningar med utgåvor flera gånger per dag. Grundmaterialet finns gratis på nätet men det mesta kräver att läsaren tar en prenumeration. Mest känd av dessa nättidningar är Mediapart som startats av Frankrikes mest kända grävande journalist, Edwy Plenel, tidigare på Le Monde. Mediapart har grävt i Sarkozys många affärer och avslöjade Hollandes budgetministers skatteflykt när han placerade privata pengar i några av de så kallade skatteparadisen.

France Télévision som klarar sig rätt bra i konkurrensen med andra tv-bolag står nu inför ett vd-byte som mycket väl kan resultera i att nuvarande vd:n Rémy Pflimlin sitter kvar för ännu en femårsperiod. Mycket tyder på att bolaget under alla omständigheter  kommer att fortsätta efter det målprogram som las fast under Sarkozys mandatperiod med ett gemensamt bolag för alla kanalerna – så var det inte tidigare. France Télévision kommer också sannolikt att fortsätta erbjuda både lättare underhållning och tunga faktaprogram med analyser i sina public service-kanaler.

Frankrike har ett förhållandevis diversifierat utbud av medier. Fransmännen lyssnar mycket på radio på morgonen och tv-tittande är fortfarande relativt högt på kvällarna. Visserligen tittar de yngre mindre på tv men intresset för de fördjupande samhällsprogrammen och dokumentärerna är stort också bland yngre. I ett stort land som Frankrike med en stolt intellektuell tradition och en kulturellt medveten publik ur alla samhällsklasser finns det utrymme för en public service som vågar göra till exempel politiska diskussionsprogram på bästa sändningstid som varar upp till två timmar. Några privata uppstickare som nyhetskanalerna BFM TV och iTele håller också mycket hög klass.

Utmaningen kommer förstås från de sociala medierna. Det finns en uttalad oro hos många för att den seriösa journalistiken slås ut i konkurrens med aktörer på nätet som ägnar sig åt oseriös propaganda. Kring dessa frågor funderar och diskuterar i dag många intellektuella i landet. Regeringens kulturminister Fleur Pellerin har också givit den välrenommerade mediesociologen Jean-Marie Charon i uppdrag att se över hur de seriösa, skrivande medierna ska kunna klara denna hårda konkurrens från oseriösa aktörer. Det är uppenbart att många i Frankrike nu kämpar för bibehållen kvalitet i medieutbudet i landet.