Nationella fronten i täten inför lokala val i mars

• mars 4, 2015
• Tomas Lindbom
• no comments

Söndagarna den 22 och 29 mars hålls lokala val i Frankrike. Dels ska viktiga poster i departementen, den franska motsvarigheten till landsting besättas. Samtidigt är valen också en mätare på hur de stora partierna ligger till i väljaropinionen. Nationella fronten leder i alla mätningar.

Ordförande och folkvalda församlingar i de 101 departementen ska nu  om några veckor väljas runt om i Frankrike. Det sker som brukligt i form av majoritetsval i enmansvalkretsar. Därför sker valet i två omgångar. Den första söndagen deltar alla kandidater. I den andra ställs de två främsta, i vissa fall tre främsta, mot varandra i en avgörande valomgång. Valen sker i kantonerna som är en mindre enhet än departementen. Totalt ska drygt 4 000 folkvalda ta plats i de 101 rådgivande församlingarna i departementen. Paris och Lyons städer är bland fåtalet områden i Frankrike som undantas från dessa lokala val.

Socialisterna har majoritet i de flesta departement sedan valet 2011 som då  genomfördes i ock för sig i en gammal valordning. Högern och centern har de senaste åren haft majoritet särskilt i östra landet, i sydöst och delar av centrala och västra Frankrike. Nationella fronten fick inget departement 2011.Däremot har kommunistpartiet majoritet i ett.

Situationen i dag är helt annorlunda. Socialistpartiet (PS)  lider av svagt folkligt stöd som är främst orsakat av att den sittande presidenten Francois Hollande och hans regering inte uppfyllt de traditionella vänsterväljarnas förväntningar. De dramatiska dagarna i början av januari med attentaten i Paris har tillfälligt stärkt Hollandes ställning men uppenbarligen påverkar det inte hans partis möjlighet att göra ett lite bättre val än bedömare förutspått före nyår.

Nationella fronten (FN) leder i alla mätningar. Det har i den senaste undersökningen ett stöd av 33 procent av befolkningen. Dessa siffror ska dock tas med en nypa salt. För det första räknar alla med en hög andel som kommer att avstå från att rösta; förmodligen runt 50 procent. En stor del av denna grupp gör ett aktivt val genom att avstå. Det är inte minst socialister men också högerväljare som stannar hemma för att markera missnöje med sina partier utan att vilja stödja Nationella fronten.

För det andra försvåras bedömningen av opinionssiffrorna av det faktum att varje kanton har olika uppsättning av kandidater och och andra förutsättningar skiljer sig åt mellan olika områden i Frankrike. För det tredje förhåller sig kandidaterna på olika sätt till varandra. I ett departement samarbetar alla vänsterpartier. I ett annat går de fram med olika kandidater. Och så vidare.

Nationella fronten har också problemet med att få majoritet i den andra valomgången. I många delar av landet röstar fortfarande högern och socialisterna på varandras kandidater i en andra valomgång om det gäller att hindra FN från att segra. Detta sker i allt mindre utsträckning och rekommenderas inte längre av ledningen inom UMP men det sker ändå på många håll lokalt att också en utslagen kandidat från högern (UMP) rekommenderar sina väljare att rösta på socialistkandidaten om den ensam står mot en kandidat från FN i den andra valomgången.

En sak är ändå uppenbar. Frankrike har i dag ett trepartisystem bestående av PS, UMP och FN. I den senaste mätningen har FN 33 procent, UMP 27 procent och PS 19. Vänsterpartiet ligger strax under 10 procent medan stödet  för partier som kommunister, De gröna och MoDem, som är ett mittenparti, är  obetydligt.

Nationella fronten är starkt av flera skäl. Det är det enda parti som människor utanför storstädernas maktsfär upplever som antietablissemang. Det går också att som arbetare eller lägre tjänsteman i den privata sektorn göra karriär inom det partiet och bli folkvald. Inom vänsterpartierna krävs antingen höga examina från de fina skolorna i Paris eller en facklig karriär inom offentlig sektor. UMP släpper mest igenom kandidater som har en högre position inom den privata sektorn.

Nationella fronten har inte heller ett politiskt ansvar för den svaga ekonomiska och sociala utveckling som Frankrike upplevt ända sedan mitten av 70-talet. Fortfarande, tack vare majoritetsvalssystemet och de andra partiernas ovilja att släppa fram FN till maktpositioner, kan detta extremistparti spela ut kortet att det ensamt står för en annan politik som kan rädda landet och försvara vanligt folks intressen.

Nationella fronten har också skickligt utnyttjat främlingsfientligheten som råder i Frankrike. Fransmännen misstror maktens elit i Paris och invandrarna. FN attackerar båda. Dessutom attackerar FN Bryssel och EU och det är en hållning som också ger ökat stöd hos väljarna.

En politisk bedömare sa häromdagen i tv att FN inte vill vinna för många departement, om ens några nu i mars. Partiet vill gå framåt i opinionen men helst slippa makten. Nu. Partiets strategi är att vara i ohotad opposition fram till presidentvalet 2017. Då hoppas Marine Le Pen och hennes rådgivare att hon ska vinna valet, bilda regering och få den fulla makten att förändra landet. I nuvarande läge kan det alltså för alla demokrater vara en fördel om partiet också vinner majoritet i flera departement och visar sin oförmåga att regera under två år fram till presidentvalet.

Det är svårt att sia om hur det kommer att gå. UMP kommer att vinna departement på Socialistpartiets bekostnad. Kanske vinner FN ett eller två departement av 101. Sedan fortsätter den politiska kampen mot ett annat lokalt val i höst och mot den stora drabbningen, presidentvalet 2017.