Franska regeringen i blåsväder kring nya reformer

• februari 19, 2015
• Tomas Lindbom
• 2 comments

För en stund sedan beslöt nationalförsamlingen att inte godkänna ett förslag om misstroendevotum mot regeringen som riktats mot den av oppositionspartierna UMP högern) och UDI (centern) med stöd av kommunisterna. En dramatisk vecka i nationalförsamlingen kring ett paket av lagar, kallade Macronlagarna efter namnet på nuvarande finansministern Emmanuel Macron är tillända. Lagarna kunde antas i nationalförsamlingen utan votering med hjälp av en särskilt paragraf i konstitutionen, 49-3. Den ger möjlighet för en regering med osäker majoritet i nationalförsamlingen att få igenom lagar utan votering men där det inom 24 timmar finns en möjlighet för oppositionen att väcka misstroendevotum och rösta bort den sittande regeringen.

Manuel Valls regering har stora svårigheter. Sedan valet 2012 har majoriteten krympt och i dag är socialisterna beroende av andra partier för att få majoritet för sina förslag. De kunde de första åren lita på de gröna som dessutom satt i regeringen och med kommunisterna som i allmänhet röstade för regeringen mot högeroppositionen. Men de gröna har lämnat regeringen och alltmer fjärmat sig från den sedan den socialliberale Manuel Valls blivit premiärminister. Likadant med kommunisterna. Vidare har en grupp parlamentsledamöter inom socialistpartiet gått i opposition och röstar i vissa frågor mot regeringen. Det rör sig om cirka trettio så kallade frondeurs, cirka var tionde socialist i nationalförsamlingen. Manuel Valls kan inte heller räkna med stöd av centern som åsiktsmässigt står nära honom och hans finansminister men som av historiska skäl är alltför bunden till högern. Det går i Frankrike en skarp gräns mellan höger och vänster som inte stämmer med dagens åsiktsskillnader mellan partierna men är grundad i tradition och delvis i systemet med majoritetsval.

President Hollande och Premiärminister Valls beslöt igår att använda sig av krisparagrafen 49-3 för att rädda Macronlagarna. De räknade med att klara ett misstroendevotum men var inte säkra på att få majoritet för sitt lagförslag. Det är naturligtvis ett svaghetstecken för regeringen. Lagarna är  – vilket är symptomatiskt för låsningen i den franska politiken – liberala och väldigt självklara i vilket europeiskt land som helst i dag. Det handlar om att lösa upp skråväsendet, tillåta handeln att hålla öppet upp till tolv söndagar per år (observera bara tolv!) tillåta ökad privatisering av långfärdsbusstrafik inom landet och så vidare. Men detta får konservativa högermän att gå i taket – söndagen är ändå en helig vilodag och advokater måste få behålla sina särskilda privilegier – och stora delar av vänstern att fråga sig om nu franska folket ska springa i affärer på söndagar och vara kommersiella när de kan ägna sig åt familjeliv och idrottande.

Det var alltså nära ögat att kommunister, mittenpartier och högern tillsammans hade kunnat fälla en regering för ett lagförslag som ökade människors frihet och gav näringsidkare lite mer svängrum. En i sanning märklig bild av det franska politiska samhället.