Gott Nytt År, säger President Hollande

• januari 3, 2015
• Tomas Lindbom
• 1 comment

Nu börjar 2015 och alla önskar varandra ett gott nytt år och en god fortsättning. Det gör också Frankrikes president när han i tv på nyårsaftonens kväll kl 20 vände sig till det franska folket. Frågan är om hans önskan till medborgarna om ett gott nytt år mer känns som Per Ahlmarks berömda ”Lycka till!” till de varslade arbetarna på L M Ericssons fabrik  i Olofström i slutet av 1970-talet. Det är inte mycket han har att komma med för att pigga upp sina väljare. Han har dock ett litet äss i rockärmen som kan få betydelse för vänstern på sikt.

Francois Hollande är en putslustig person. Hans humor är mer av slaget att lägga en tuta på en stolsits och hoppas att någon sätter sig där och frammanar ett lustigt ljud. Det har inte hjälpt att göra honom populärare som president. När han möter det franska folket i officiella sammanhang är han stel och spänd. Han har inte de Gaulles magnifika framtoning. Han är inte intressant som Mitterrand eller spontan och fräck som Sarkozy. Han uppträder som om presidentskapet hindrade honom från att visa någon form av personlighet.

Denna nyårsafton satt han vid ett konungsligt bord i den av bladguld  och utsmyckningar prunkande salen i Elyséepalatset och talade allvarligt till folket. Hans budskap var möjligen något mindre asketiskt än tidigare. En asketism som han framförallt tidigare riktat mot sig själv. Han har under hela mandatperioden velat visa hur han med exemplarisk nit skulle verka för ett Frankrike med stigande tillväxt. ökat utrymme för människors konsumtion och minskad arbetslöshet. Nu var tonen lite annorlunda och ämnesvalet hade skiftat, åtminstone marginellt.

Francois Hollande inser att han inte höjer populariteten genom att tala ekonomi och arbetsmarknad. Dessa frågor är viktiga för fransmännen men Hollande bör inte prata för mycket om dem. Han satsar därför på att lyfta nya frågor som stödet till ungdomen, bättre utbildning och ökade satsningar på kultur. Förmodligen har hans spin doctors rått honom att lyfta de enda frågor där den moderna vänstern kan hämta hem poäng i striden med högern och extremhögern; den unga medelklassens i storstädernas behov av en modernare kultur- och utbildningspolitik. Det handlar om bättre förutsättningar för kulturen och en bättre skola. Det handlar också om ett mindre konservativt förhållningssätt i dessa frågor. Släpp fram alternativ kulturyttringar, ge förutsättningar för att den nya generationens flickor och kvinnor på allvar får konkurrera på samma villkor som männen. Det handlar om mer av klassisk kulturradikalism helt enkelt men i ny tappning, för det tjugoförsta seklet.

Ungdomsväljarna är trötta på politiker som funnits med sedan 80- och 90-talen. Högerpartiet UMP har svårt att lansera ungdomar som ledare. Det förefaller som om detta parti kommer att på nytt lansera Sarkozy som presidentkandidat eller Alain Juppé som var gammal redan på 90-talet när han blev premiärminister under några år. Socialistpartiet har chansen att nu visa upp några unga fräscha ministrar som kan locka väljare. Det är säkert av strategiska skäl som Hollande i sin senaste ministerombildning i somras gjorde den 41-åriga Fleur Pellerin till kulturminister trots att hon knappt kände till namnet Patrick Modiano. Och han gjorde den begåvade och tv-mässiga Najat Vallaud-Belkacem (37 år) med rötter i Marocko till ny utbildningsminister. I samma regeringsombildning blev Emmanuel Macron finansminister. Han är i samma ålder som Vallaud-Belkacem och gör intryck av att vara dynamisk och full av energi för att förändra fransk ekonomi.

Den franske presidenten har alltså gjort en liten strategisk förändring av sin och regeringens profil i hopp om att vinna de yngre väljarna. Yngre politiker som mer talar den yngre medelklassens språk. Det är säkert klokt.Socialistpartiet har för närvarande  inte mycket att hämta i den traditionella arbetarklassen ute i landet. Där regerar Nationella fronten i många av regionerna och PS får slåss om smulorna med övriga partier, såväl UMP som partierna på den yttersta vänsterflygeln. Det är uppenbart att de segrar som den socialistiska regeringen vunnit hittills under mandatperioden handlar om områden som inte berör ekonomin, arbetsmarknaden och jämlikheten utan just värde- och samlevnadsfrågor. Nu gäller det att också visa att denna regering står på ungdomens sida och talar till morgondagens människor.Det räcker säkert inte för att vända trenden för Hollande före 2017 men kan bygga en grund för att socialisterna och den moderata vänstern ska bli starka i valen på 2020-talet. Lycka till, får jag väl tillägga!