Varning för en auktoritär premiärminister

• november 1, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

För en vecka sedan dödades Rémi Fraisse, en ung student i kravaller mellan miljöaktivister och polis i området Tarne i sydvästra Frankrike. Detta tragiska dödsfall ger anledning till en rad reflektioner ur mänsklig och politisk utgångspunkt. Det handlar förstås inte heller bara om sakfrågan eller om händelseförloppet har redovisats korrekt. Det handlar inte minst om statens våld på enskilda och om hur auktoritär den nuvarande regeringen är.

Cécile Duflot är informell ledare för Frankrikes gröna parti och satt i regeringen fram till mars månad i år när Francois Hollande bytte ut sin premiärminister Jean-Marc Ayrault mot Manuel Valls. Cécile Duflot är av flera skäl starkt engagerade i den aktuella konflikten. Hon är kritisk mot dammbygget i sig som hon menar är överdimensionerad och inte kan motiveras ur ekologiska utgångspunkter. Hon menar också att regeringen skött affären på ett dåligt sätt.

Duflot pekar på att socialisterna i sin iver att tillgodose vissa bönders krav på bättre bevattningssystem gått dem väl långt till mötes. Hon visar här på en klyfta mellan ett socialistparti som sätter tillväxten i första rummet och ett miljöparti som tar andra, främst miljömässiga hänsyn.

Hennes kritik av regeringen handlar också om dess iver att genomföra projektet även sedan de kritiska rösterna blivit fler och skallen mot projektet fått ett högre tonläge. Hon har en poäng i att regeringen den senaste veckan varit påfallande mild i sin självkritik mot den egna hanteringen av projektet och av polisens agerande. Det verkar uppenbart att regeringen ensidigt tar ställning för staten mot demonstranterna.

Duflot menar att denna ensidigt auktoritära hållning är oroande. Hon är sedan länge i konflikt med Manuel Valls. Hon lämnade regeringen så fort som han tillträdde som premiärminister. Men hon har trots denna personliga konflikt rätt i att hans ledarstil är mer auktoritär än Frankrike sett på länge. Han agerar som premiärminister som om han fortfarande var polisens högsta chef. Han var inrikesminister och ansvarig för polisen fram till sin utnämning som regeringschef i våras.

En betydande del av socialistpartiets ledande politiker känner stark skepsis över Valls sätt att leda regeringen. Han fick bara 7 procent av rösterna i partiets primärval vintern 2011-12. Hans socialliberala framtoning i ekonomiska frågor och konservativa syn på rättsfrågor överensstämmer inte alls med hur socialister i allmänhet tänker. Det finns en oroande nonchalans hos en del socialister kring frågan om underskott i budgeten men det finns nu anledning att också på allvar fundera på vart Valls är på väg med sin regering. Han säger själv att han vill byta namn på partiet och att han vill närma sig centern. Det innebär förmodligen på sikt att partiet spricker. Det i sin tur ger högern alla trumf på hand i kommande val. Centern i Frankrike lär knappast ansluta sig ens till ett vänsterparti à la Valls. Den gamla skiljelinjen mellan vänster och höger är så cementerad i Frankrike. Valls lär inte själv kunna ändra på den saken.

Cécile Duflot och hennes gröna parti är nu på total kollision med socialistregeringen vars stöd i nationalförsamlingen stadigt minskar. Det är av mindre betydelse. Men hennes kritik av socialisterna för att bli alltmer auktoritära i sin ledarstil och förorda en politik som gynnar repressionen och missgynnar engagerade medborgares kamp för miljön är mer oroande. Alla kring dammbygget i Tarne är sannerligen inte svartklädda extremister med huvor över huvudena och vapen i fickorna. Långt därifrån.