Människan Francois Hollande angrips från olika håll

• september 4, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Hollande uppfattas i väljaropinionen som en usel president. Ingen tidigare president har haft så dåliga popularitetssiffror, Däremot har franska folket varit förhållandevis välvilligt i sin bedömning av honom som person. Nu kan det bli ändring på det. Hans förra sambo Valerie Trierweiler har anfört styrkorna som också vill såga honom som människa. Hon är inte den enda i höst som angriper honom. Avgående finansministern Arnaud Montebourg har sagt att enda felet med förra presidentkandidaten Ségolène Royal var hennes dåvarande sambo, nämligen Francois Hollande. Cécile Duflot, grön politiker, tidigare partiets ledare, och minister i regeringen fram till i mars i år har förklarat att Hollande saknar karaktär. Andra ministrar har sagt att han inte är så trevlig som han verkar. En riktig maktspelare som tänker politik från morgon till kväll och saknar personlig värme.

Valérie Trierweiler har ändå åstadkommit den stora snackisen efter sommarferierna genom sin bok som i dag landat på bokhandelsdiskarna i Frankrike. Den är tryckt i Tyskland, det talas om 125 000 exemplar, och fraktades i natt över gränsen till Frankrike i lastbilar. Boken har skrivits och tryckts under stort hemlighetsmakeri. Det påstås att inte ens Trierweilers barn och närmaste vänner visste om vad som pågick. Ännu mindre förstås Hollande, måltavlan för boken – en bok som angriper honom som person mer än hans politik. Hollande blev uppringd kvällen före offentliggörandet av boken.

En personlig vendetta från en kvinna som är journalist och tidigare arbetat för Paris Match, en veckotidning i gränslandet mellan seriös journalistik och skvaller. Hon ger alltså sin version av deras relation och hon sparar inte på krutet. Hon skriver att Hollande efter uppbrottet från henne – uppenbarligen initierat av honom och inte av henne trots avslöjandet om hans affär med skådespelaren Julie Gayet. Valérie Trierweiler skriver hur han efter brytningen kunde skriva 29 mail till henne under en dag. Francois Hollande var säkert orolig över att hon skulle kunna skriva en bok om deras tid tillsammans. Mycket riktigt ligger nu boken för läsning.

Hon beskriver en man som tycker illa om de fattiga. ”De saknar tänder”, skriver hon och menar att hans syn på fattiga präglas av ett förakt för deras svaghet. Hon låter också förstå att han bedömer alla händelser utifrån aspekten om det gynnar hans egen politiska karriär. Hollande framträder i boken som en kallhamrad cyniker. Detta enligt de korta passager ur boken som hittills publicerats.

Boken lär smutsa ner Hollandes person och knappast stärka honom i ett läge där han redan är närmast uträknad som presidentkandidat 2017. Författaren, hans förra sambo, lär råka ännu sämre ut. Hennes bok kan uppfattas som så grov, så kränkande i sin beskrivning av presidenten att människor mer tar avstånd från henne än av honom.

Den politiska frågan som ändå är den enda intressanta i sammanhanget är relevant i meningen att Hollande som president måste fråga sig om han nu kan ge presidentmakten tillräckligt med status för att förmå leda landet  de 3o månader som återstår till nästa val. Allt fler bedömare menar att denna affär i kombination med ett öppet förakt för honom från stora delar av det politiska etablissemanget gör det alltför svårt för honom att förbättra Frankrikes ekonomi och ställning i Europa och världen. En fransk president har en helt annan och viktigare roll än någonsin en premiärminister. Hen bär landet på sina axlar. Ingen annan kan ersätta en president enligt den femte republikens konstitution. När Hollande nu inte verkar fungera – hans politik leder hittills fel och hans popularitet är i botten – kommer till slut frågan.Måste han avgå?

Oppositionen har ännu inte ställt det kravet. Det bär emot även för den att kräva nyval på presidentposten. Det skulle ställa fler frågor än den vem som ska efterträda honom. Det skulle också ställa frågan hur skör konstitutionen är som öppnar för nyval och kris på grund av att en person inte klarar jobbet. Dessutom vet inte högeroppositionen vem den ska lansera som presidentkandidat. UMP befinner sig i minst sagt dåligt läge just nu för att ta upp kampen om ledarskapet för nationen.