EU-valet handlar om eliten mot folket

• maj 20, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

På söndag går också fransmännen till vallokalerna för att välja sina representanter till EU-parlamentet. Precis som i andra länder och i tidigare val beskrivs detta som en kraftmätning mellan vänster och höger. Är det så verkligen?

I gårdagens C´est dans l´air som är ett samtalsprogram om politik i fransk teve mellan journalister och experter skulle frågan om valrörelsen inför EU-valet diskuteras. I studion satt förutom programledaren en politisk journalist, två politologer och en ekonom. Alla är förstås på toppnivå i fråga om kunskap och verbal och kritisk förmåga. Någon av de fyra är möjligen socialist. De andra tre garanterat höger men av en öppen och liberalt färgad syn på politiken. Alla tycker i princip lika. Programledarens frågor var starkt inkluderande i denna krets. ”Hur kan det komma sig att folk röstar som de gör? Populism? Okunskap?”

Sällan framträder skillnaden mellan folket och eliten så påtagligt som i gårdagens samtal. Det var ingen debatt eftersom alla var rörande överens om att ”ur led är tiden” och att bara de bildade och utbildade i Paris sitter inne med svaren.

För deltagarna i samtalet var svaren så självklara. Skulle Frankrike lämna euron skulle det utbryta en ren katastrof för landets ekonomi och ställning i världen. Bara ett ökat samarbete inom EU i riktning mot en federal stat är den möjliga vägen. Alla konstaterade att kritiken mot EU och euron från partier på höger- och vänsterkanten var populism och – det sades förstås inte högt – folket som röstade på dessa populistiska partier var okunniga eller helt enkelt på ren svenska: dumma i huvudet.

Det finns ett antal goda skäl till att Frankrike stannar kvar i euron och att samarbetet inom EU förstärks ytterligare under de kommande åren. Det som oroar är just denna brist på kontakt mellan de traditionella, tunga politiska maktutövarna med sina experter har kommit så långt ifrån merparten av sina väljare. Det är då de partier som saknar makt som nu – i sin funktion av maktlösa – tar för sig alltmer av väljarstödet. En dag sitter vi med politiker som blandar en rimlig kritik av den distanserade makten i Paris med en rad orimliga ståndpunkter som kan försätta inte bara Frankrike i en besvärlig ekonomisk, social och politisk situation.

Den svenska EU-debatten handlar istället om små sakfrågor som gör att det går att förkorta avståndet från väljare till valda. De svenska politikerna blir aldrig högfärdigt distanserade. Det ligger inte i vår tradition sedan åtminstone tiden efter andra världskriget. De franska politikerna har tidigare levererat välstånd till sitt folk men hållit sig på sin kant med sin kultur som varit långt ifrån den folkliga. Nu kan de inte längre leverera och då blir krisen så mycket större.

Franska politiker och experter har inte förmågan att tala med människor ens i en valrörelse. Basen för deras ställningstaganden kommer från andra sammanhang än folkets. Deras argument fungerar i lärosalarna på elitskolorna men inte i verklighetens byar och städer runt om i landet.

Det går inte heller längre att tänka franskt intellektuellt i en internationell värld där andra värderingar och analysredskap tränger sig på. Colbertismen i all ära men den fungerar inte i en globaliserad värld. Och Descartes med sin logik har visserligen exporterats till Brysseladministrationens medarbetare men inte längre än så.

Det är beklagligt att se hur omedveten eliten verkar vara över sin isolering. Den anser sig ha svaren men ingen lyssnar. Det internationella finanskapitalet ser skeptiskt på hur Frankrike sköts ekonomiskt. Bryssel jagar landet med sparkrav. De franska politikerna står här maktlösa och  tvingas till eftergifter. Men det riktigt problematiska är att det franska folket inte följer sina ledare. Inte längre har förtroende för dem. Nu är hälften av de franska väljarna tveksamma till euron och en stor minoritet ifrågasätter hela idén med EU. Nationella fronten har goda chanser att bli etta i valet på söndag med en röstandel på cirka 23 procent, före både UMP-högern och Parti Socialiste. Nu vaknar även Parti de Gauche (Vänsterpartiet) som sent omsider också vänt eurosamarbetet ryggen och verkar inhösta fler röster i valet än som någon tidigare räknat med. Det är planerat att  EU-valet ska uppfattas som en kraftmätning mellan den demokratiska högern och den socialliberala vänstern. I själva verket står striden i Frankrike mellan de EU-kritiska som är folket och de EU-vänliga som är medel- och överklassen och den politiska eliten.

Programledaren frågade igår förtvivlat varför inte alla de EU-vänliga politikerna sa ifrån i valrörelsen. ”De är ju så tysta”, konstaterade hon. Experterna hade förstås inget svar. ”Ur led är tiden”.