Franska nationalförsamlingen får ökad makt efter valet

• april 5, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

Några dagar efter utnämningen av Manuel Valls till ny premiärminister börjar redan en ny bild av det politiska läget tona fram. Premiärministern ökar sin makt över regeringens övriga ledamöter och på sikt möjligen också visavi President Hollande. Däremot kan han få ökade problem med stödet i nationalförsamlingen. Hundra socialistiska ledamöter (över en tredjedel) i parlamentets nedre kammare börjar redan knorra. Dessutom har Valls endast en rösts övervikt i kammaren numera eftersom de gröna inte längre naturligen tillhör majoriteten och socialisterna förlorat några fyllnadsval sedan valet 2012.

Tidningen Le Monde redovisar i dag på sin hemsida ett upprop undertecknat av hundra socialister i nationalförsamlingen med krav på mer samverkan mellan dem och regeringen. Dessa män och kvinnor anser inte att regeringen och presidenten tillräckligt lyssnat på folkets röst i kommunalvalen. De hör att det finns ett starkt missnöje med bristerna kring arbetsmarknadsläget och kring en sjunkande levnadsstandard för många människor runt om i landet. För en rad socialister är valet av Manuel Valls en signal om fortsatt åtstramning och de vill snarare ha stimulansåtgärder till hushållen för att få hjulen att snurra igen i fransk ekonomi.

Francois Hollande har egentligen inte lyssnat särskilt mycket på sina gräsrötter inom partiet efter valet i söndags. Det är också svårt för honom. Han har förbundit sig att driva en tuffare linje för att få ordning på statsfinanserna och hålla långivare och Bryssel på gott humör. Han tror nog också att ökat stöd till företagen kan vara en bättre stimulans för ekonomin än generösa bidrag. Visserligen har han ändå föreslagit vissa skattelättnader som ska gynna vanliga inkomsttagare. På det sätt som vi lärt känna Hollande försöker han tilfredsställa alla smakriktningar men detta år framförallt näringslivet och de utländska långivarna. Hans huvudinriktning är framförallt socialliberal och inte traditionellt socialistisk på franskt manér. Han vet att om räntan på statslånen ökar hjälper inget andra reformer alls.

De hundra socialisterna bedyrar att de kommer att rösta för den nya regeringen vid förtroendeomröstningen på tisdag. Så blir det säkert. Men uppropet är ändå en varning. Alltför mycket av åtstramningspolitik som följs av strejker eller uppseendeväckande demonstrationer kommer att kunna radikalisera gruppen av ledamöter i nationalförsamlingen. Dessa hundra består i dag inte bara av vänsterflygeln inom partiet utan även en del andra, bland andra ledamöter som tidigare tillhört gruppen kring Dominique Strauss-Kahn.

De gröna har alltså lämnat regeringen och kommer nu att befinna sig i vad som bör kallas konstruktiv opposition. De kommer förmodligen också att rösta med regeringen i förtroendeomröstningen på tisdag. De kommer att lättare kunna bedriva öppen kritik mot Hollande och hans regeringspolitik. De kommer att rikta ökad kritik mot Hollandes industriorienterade och traditionella politik på näringslivsområdet. Hans relativa ointresse för frågor som rör klimatomställning, grön ekonomi kommer att uppmärksammas mer av de gröna när de är i opposition. Hollande har  ersatt Pierre Moscovici med Arnaud Montebourg som ekonomiminister. Det kan tyckas som om han vridit politiken åt vänster. Men Montebourg är vänster på socialistiskt vis. Han kramar staten, är dirigistiskt lagd och räknar jobbtillfällen mer än tittar på koldioxidutsläpp. Moscovici är en typisk fransk socialdemokrat men mer öppen för grön omställning.Denna förändring har de gröna säkert noterat och det har påverkat deras beslut att lämna regeringen. Valet av Manuel Valls som ny premiärminister är också en negativ signal för de gröna. Han är en mer auktoritärt tänkande politiker och står därmed i motsatsställning till de grönas syn på ledarskap och demokrati.

Regeringens första dagar har tydligt visat att Manuel Valls tänkt ta ett betydligt hårdare grepp om händelserna än Jean-Marc Ayrault gjorde. Valls är känd som en lysande kommunikatör. Han kommer att hålla ministrarna i strama tyglar och se till att de bara säger det som är lämpligt för ögonblicket. Han har också en mycket mindre ministergrupp att styra. I första omgången består den av sexton ledamöter men den kommer att utvidgas med ett antal biträdande ministrar, så kallade secrétaires d´Etat. I regeringen Ayrault var antalet totalt nästan fyrtio personer. Nu räknar bedömare med att regeringen totalt kommer att bestå av cirka tjugofem.