Krisen inom franska högern fortsätter

• mars 5, 2014
• Tomas Lindbom
• no comments

Knappt har jag hunnit publicerat mitt senaste blogginlägg om ledarkrisen inom den franska högern, UMP, förrän nya händelser visar hur djup krisen inom partikartellens är. Patric Buisson, ex-presidenten Nicolas Sarkozys främste rådgivare under den senare delen av dennes femåriga mandatperiod, har avslöjats med att i smyg avlyssna samtal med presidenten och med ministrar i regeringen med en diskret bandspelare. Nu är delar av dessa inspelningar ute i offentligheten genom bland annat veckotidningen Le Point (höger) och satirtidningen Le Canard Enchaîné.

Le Point som alltså gäller för att vara ett  välvilligt tidningsorgan till UMP har gjort två stora avslöjanden. Först artiklarna om partiledaren Jean-Francois Copés tvivelaktiga affärer att tjäna pengar på tjänster åt UMP under senaste valrörelsen. Igår dessutom avslöjandet om Patrick Buissons avlyssningsverksamhet. Det rör sig om omfattande avlyssning. Det som kommer allmänheten till känna är till exempel innehållet i de samtal i en mycket trång krets av rådgivare och med Sarkozy närvarande där det avslöjas hur presidenten tänkt kring en eventuell regeringombildning under mandatperioden. Många förflugna ord och nedsättande kommentarer av ministrar om andra ministrar  har fastnat på banden. Samtal under möten i Elyséepalatset har spelats in men också samtal som skett under promenader i Paris.  Till Buissons försvar ska sägas att han själv också visat upp sin smutsiga byk  med egna nedsättande värderingar. Ministrar som  Brice Hortefeux och Michèle Alliot-Marie – båda under en tid inrikesministrar – har nedvärderats av honom. Michèle Alliot-Marie har till exempel av Buisson kallats för en ärkenolla.

Patrick Buisson är inte vem som helst. Han var tidigare redaktör för tidningen Minute som var högerextrem och stod nära Front National. Han kom sedan att ansluta sig till UMP och blev alltså Nicolas Sarkozys främsta rådgivare när politiken las om 2009 och presidenten sökte vinna väljare genom en mer invandrarkritisk inriktning av sin politik. Buisson hade inte ändrat uppfattning utan bara tillhörighet rent partipolitiskt. Han fick låna Sarkozys öra i särskilt hög utsträckning till många mer moderata högermäns ilska. Under valrörelsen 2012 gjordes den mer liberala Nathalie Kosciusko-Morizet till talesperson för presidenten men det var Buisson som ritade upp linjerna för hur politiken skulle presenteras för väljarna. Sarkozy lär också ha lovat Buisson att NKM inte skulle få påverka politikens innehåll. Hon var bara en lämplig affischfigur för att på något vis paketera de högerradikala åsikterna i en lite mer tilltalande form.

Inom UMP lär det nu råda kaos. Ledarkrisen kring Copé lever vidare och nu detta med Buissonaffären. Många av dem som Sarkozy velatl samla omkring sig för en politisk comeback vet nu vad denne expresident egentligen tyckte och tycker  om dem. Inte alltid smickrande, kan man läsa i utdragen från banden. Och inte särskilt bra i tider av valrörelse. Om knappt tre veckor är det val i hela Frankrike till 36 000 kommuner. Vilken usel tajming för UMP