Fransk komiker kanaliserar antisemitism

• januari 13, 2014
• Tomas Lindbom
• 1 comment

De är fler än 600 000. Alla dessa människor visar sitt gillande på Facebook av den numera ökände komikern Dieudonné som i sina föreställningar på teatrar i Frankrike, Belgien och Schweiz visat en öppen antisemitism. Inrikesministern Manuel Valls har nu satt hårt mot hårt och med lagens hjälp och med stöd av lokala politiker lyckats stoppa ett antal av föreställningarna. Den här gången är det ett folkligt uppror, inte minst från utsatta förortsområden, som visar ett obehagligt ansikte. Rasismen finns överallt i Frankrike.

Dieudonné är en sedan länge känd artist i Frankrike. Han har uppträtt sedan 90-talet med olika föreställningar, bland annat på egen teater i Paris, där han häcklat olika samtidsfenomen. Från början antirasist har han utvecklat en motsatt hållning. Hans kritik mot Israel har under åren tagit sig alltmer rasistiska drag. En kritik av staten Israels politik har övergått till att bli ett fördömande och ett hån av det judiska folket. Med detta har följt en politisk omsvängning. I dag stöder Dieudonné Nationella frontens politiska linje.

Det senaste uppmärksammade inslaget i Dieudonnés förkunnelse från teaterscenen är ett uttalande där han apropå en känd judisk tevejournalist beklagar att gaskamrarna inte var mer effektiva under andra världskriget. Detta utspel fick inrikesminister Manuel Valls att skrida till aktion och med lagens hjälp förbjuda hans föreställningar. Det har skett, också tack vare stöd av borgmästarna och polisprefekturen i en rad franska städer dit Dieudonné planerat att komma under dessa vinterveckor. Det förefaller som om han nu givit upp försöken att tills vidare fortsätta sin turné i antisemitisk propaganda.

Debatten som nu råder i Frankrike  och fyller tidningssidor och bästa programtid i tevekanalerna handlar om rasism kontra yttrandefrihet. En del debattörer anser att ett förbud mot Dieudonnés föreställningar bara gynnar rasisterna. Det finns också en stark ström av raseri bland många fransmän mot etablissemanget. Antisemitismen är en del av detta raseri. Det handlar om samma typ av tänkande som vi känner igen från andra länder och andra perioder i historien. Judarna har en dominerande och oförtjänt stor roll i ledningen av samhället, inte minst i medierna. Dieudonné kanaliserar en frustration som finns bland inte bara bland vita lågutbildade som levt i Frankrike i generationer och väljer att rösta på Nationella fronten utan som i detta fall finns också bland många invandrare. Denna protest som uppstått till stöd för Dieudonné riktar sig inte mot muslimsk och svart invandring – Dieudonné har själv en svart pappa – utan mot judarna.

Vintern 2014 präglas Frankrike av en växande opinion som stöder Marine Le Pen och som kan ge henne och hennes parti stora framgångar i kommunalval men främst i Europavalet i maj. Detta parti riktar udden mot muslimerna. Samtidigt representerar Dieudonné med sin teaterverksamhet en annan politisk extremism, mot judarna. Två rörelser som tillsammans ger uttryck för en stark frustration i det franska samhället. En frustration som är politisk, social och ekonomisk. Den är också ett bevis på att stora grupper i landet förlorat kompassen i viktiga värderingsfrågor. Respekten för yttrandefriheten blir snarare en ursäkt för att ge sig på och slita människans lika värde oavsett ras, kön och sexualitet i stycken.

Staten och regeringen tar nu sitt ansvar genom att förbjuda denna rasistiska propaganda förklädd i teaterns form. Det är bara att hoppas att ledningen av landet kan fatta så kloka beslut och återupprätta respekten för de demokratiska värdena i en sådan omfattning att frustrationen bland medborgarna minskar och därmed hatet.