Sarkozy kommer tillbaka

• december 9, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Det börjar nu bli helt uppenbart. Nicolas Sarkozy kommer att ställa upp i nästa presidentval. Alla förutsättningar för att han ska bli högerns kandidat är nu uppfyllda. Han är målmedveten och inom ett år lär han presentera sin kandidatur.

Le Nouvel Observateur är en av Frankrikes politiska veckotidningar,  I sitt senaste nummer finns en intressant och välskriven analys av läget inom UMP.  Denna kartell av olika riktningar inom högern har stått ledarlös sedan valförlusten för arton månader sedan. På ett närmast farsartat sätt har två kandidater, Francois Fillon som var premiärminister under Sakozy, och Jean-Francois Copé slagits om makten i partiet. Ingen har segrat. Ingen person har klarat av att stiga fram ur kaoset efter Sarkozys nederlag. Alltså finns där en förutsättning för den gamle presidenten att återvända.

Francois Hollande och hans socialistregering har rekordlåga siffror i opinionen. Missnöjet med den nuvarande ledningen av landet är monumental. Det folk som avskydde Sarkozy har nu vänt sig bort från mannen som skulle skapa ett bättre styre med nya fräscha löften och en annan och bättre personlig framtoning. Stora delar av högern drömmer om att han ska komma tillbaka. Sarkozy har blivit fräsch och spännande igen för dem. På sikt kan han bli fräsch och spännande också för andra väljargrupper.

Marine Le Pen stjäl för närvarande röster från alla partier och för högern är det skrämmande att hon är så stark att hon skulle kunna bli den andra kandidaten i en slutlig batalj om presidentmakten – mot Francois Hollande. Detta får inte ske, tänker högern. Sarkozy kan slå Nationella frontens kandidat. Han gjorde det med eftertryck 2007 när han besegrade Marines far, Jean-Marie. Han borde klara uppgiften 2017 mot dennes dotter. Ingen annan högerkandidat har samma auktoritet för att lyckas i den uppgiften. Det är ytterligare ett skäl för Sarkozy att komma tillbaka.

Högern väljer inte sina ledare genom demokratiska val. UMP har planerat för ett primärval inför presidentvalet 2017. Men egentligen är sådana interna val onaturliga för högern. De önskar sig en ledare som stiger fram och drar med sig alla andra. Ett val blir på sin höjd en legitimering av en mans maktställning, inget annat. Sarkozy är den ende som inom UMP klarar av att kunna säga som den romerske kejsaren Caesar: Veni, vidi, vici – Jag kom, jag såg, jag segrade.

Nicolas Sarkozy sägs nu träffa sina partivänner, en efter en. Han har läst på om dem alla. Han lyssnar för första gången och han ställer till och med frågor, står det i artikeln i Le Nouvel Observateur. Ingen tror att han kommer att förbli så förbindlig i framtiden men människor smickras i stunden och särskilt av maktens män som är kända för att inte lyssna och behandla de flesta på ett överlägset och arrogant sätt.

Han kommer att fånga in den ena efter den andra för att så småningom ha sitt stall av underlydande politiker som kommer att bära fram honom till sin efterlängtade kandidatur som UMP:s ledare inför presidentvalet. Sarkozy är ett politiskt djur. Han kan inte leva som advokat med små affärer att sköta i Paris domstolar. Han kan ännu mindre stå ut med att skriva sina memoarer och hålla föredrag runt världen som Tony Blair eller Bill Clinton. Han behöver ständigt vara i den politiska hetluften; känna av laddningen i spelet om makten och delta i den.

Jag känner mig nu övertygad om att han kommer tillbaka. Säkert är inte att han vinner valet 2017. Han kan förlora i en andra valomgång. Men så långt bör han kunna gå. Vilken politiskt program kommer han att presentera? Det är ointressant. Han saknar program. Han väljer åsikt efter stunden. Han kan bli liberal, tolerant mot invandrare eller fortsätta sin hårdföra linje från perioden 2009 till valförlusten. Det beror på opinionen. Sarkozy är inte som de andra – åtminstone delvis låsta av sina egna värderingar. Han är fri som fågeln, totalt obesvärad av gamla löften och gamla åsikter. Han är egentligen den perfekta politikern för ett presidentstyre som det franska i ett övermedialiserat samhälle som västerlandet i vår tid.