Nu börjar den interna kritiken mot regeringen

• november 12, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Hollande fortsätter att tappa stöd i väljaropinionen. Den senaste månaden har han förlorat ytterligare 5 procent av sin popularitet – ett ord som verkligen inte kan användas om honom längre. Ynka 21 procent av franska väljarna stöder honom enligt Ipsos senaste mätning. Det är långt under de lägsta sifforna under båda företrädarna Jacques Chiracs och Nicolas Sarkozys presidentperioder. Det är en oerhört låg siffra för en sittande president i Frankrike.

Premiärminister Jean-Marc Ayrault ligger lika risigt till i opinionen. Nu börjar ledande socialister att klaga öppet. I dag steg Malek Boutih fram. Han var tidigare ledare för SOS Racisme och är numera ledamot av den socialistiska gruppen i nationalförsamlingen. Han kräver ett byte av premiärminister och en förnyelse av ledamöter i regeringen. Det är första gången som en så högt uppsatt socialist ställer dessa krav. Även socialisternas borgmästarkandidat i Paris, Anne Hidalgo säger till en radiokanal att hon anser att regeringen bör fönyas. Däremot pekar hon inte specifikt ut några personer med namn.

Kommunalvalen i mars närmar sig. Oron bland förtroendevalda socialister ökar. I vilken utsträckning kommer de dåliga opinionssiffrorna att påverkas deras chans att återväljas som borgmästare? I Frankrike tänker alla politiker först och främst på sig själva. Därefter tänker de igen på sig själva och möjligen därefter på partiet. En president och en regering med så usla opinionssiffror hotas av svek och kanske rent av myteri på vissa håll. Vänsterpartiet och de gröna har redan markerat avståndstagande från regeringen trots att de ingår i regeringsmajoriteten. Den mest regeringsvänliga av centerledarna, Francois Bayrou, har nu bildat koalition med den andre centerledaren Jean-Louis Borloo som tveklöst väljer högern framför vänstern när det kommer till regeringsförhandlingar. Hollande står i dag ensam med sitt socialistparti och även där börjar nu en och annan att visa bristande  tålamod med den officiella politiska linjen.

När kan Hollande tänka sig att göra en regeringsombildning? Och vem blir då premiärminister? Han lär inte byta premiärminister för valen till kommunerna och till Europaparlamentet som inträffar i mars respektive maj nästa år. En ombildning nu skulle visa på svaghet, menar de utomstående politiska bedömarna i Paris. Efter Europavalen kommer säkert en stor ombildning. Krisen kan vara så långt gången då att det också är för sent att dra fördel av en ombildning. Hollande och hans regering kan då ha sjunkit så djupt att det är svårt att lyfta igen.

Det finns i dag tre namn som förekommer i spekulationerna som efterträdare till Jean-Marc Ayrault. Det hetaste namnet är inrikesminister Manuel Valls. Han är Frankrikes mest populära politiker just nu och unik för sina höga siffror i en regering som i övrigt får bottensiffror. Han driver en hård linje i politiken mot invandrare och han betonar starkt värden som lag och ordning. Han är nästan för populär för att Hollande ska våga utse honom. Han är till och med ett potentiellt hot mot Hollande inför presidentvalet 2017. Han kan, särskilt om han blir premiärminister, utmana Hollande om vem som kandiderar som socialisternas man i presidentvalet.

Martine Aubry är ett annat starkt namn. Hon var generalsekreterare i partiet fram till månaderna efter förra årets presidentval. Nu bidar hon sin tid i Lille där hon är borgmästare sedan många år. Hon har ett starkt stöd i partiapparaten till skillnad mot Valls som är populär bland väljarna. Aubry är stark och självständig och skulle rimligtvis kunna både stärka regeringens band med partiet och stärka regeringens profil mot väljarna. Hon är en tyngre politiker än Ayrault.

Det tredje namnet är Claude Bartolone. Han är i dag nationalförsamlingens talman. Han är smart och smidig och har vågat utmana regeringen vid ett par tillfällen trots att han sitter i talmansrollen. Han står lite till vänster om Hollande. Kopplas snarare ihop med Arnaud Montebourg. Den senare är en av de få som förvaltar traditionen från socialistpartiet på Lionel Jospins tid, åren fram till 2002. En traditionell socialist med nationalstiska och protektionistiska drag. Bartolone kan tänkas balansera Hollandes socialliberala framtoning och liksom Aubry lugna alla de partiaktiva som uppfattar att regeringen i dag går näringslivets ärenden mer än de löneanställdas.

Det är omöjligt att avgöra vem som får efterträda Ayrault när den dagen kommer. Men sannolikt måste Hollande göra en regeringsombildning under 2014. Han måste då ta in en person som ledare för regeringen som han inte kan lita på i samma utsträckning som han litar på Ayrault. Hollande vill sannolikt inte ha någon av dessa tre kandidater. Det är säkert med stor vånda som han närmar sig denna fråga. Och han vet att hans liv som president avgörs 2014. Han har lovat väljarna att krisen ska avvärjas under detta år. Lyckas han inte minska statsskulden, dra ner arbetslösheten och visa tillväxtsiffror i ekonomin under 2014 är han sannolikt dömd att förlora presidentvalet 2017.