Främlingsfientligheten i Frankrike i siffror

• november 13, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Främlingsfientligheten i Frankrike växer och det går fort. Den som tar del av de senaste opinionsundersökningarna om fransmännens inställning till frågor om rasism förstår att Marine Le Pen toppar i opinionsmätningarna inför valen 2014, framförallt inför Europavalet i maj. Skandalösa rasistiska tilltag mot den svarta justitieministern Christiane Taubira är toppen på isberget. Marine Le Pen men även mer sansade högerpolitiker menar att de rasistiska incidenterna är undantag. Frankrike är inte rasistiskt. Men siffrorna talar ett annat språk.

En stor undersökning har genomförts i Frankrike och tidningen Le Monde citerar den och även internationella liknande undersökningar. Här är ett axplock av svaren från den franska undersökningen:

Vem bär skulden för att integrationen inte fungerar i Frankrike.Enligt 60 procent av populationen är det invandrarna. Bara 29 procent anser att ansvaret ligger på den gamla franska befolkningen. Över hälften anser att olika kulturer i landet skapar spänningar medan 8 procent menar att det är positivt med ett mångkulturellt samhället.

År 2009 var det 47 procent av fransmännen som ansåg att det då fanns för många invandrare i landet. Idag har siffran stigit till 69 procent. En ökning med 22 procent på fyra år.

Andra undersökningar ger liknande svar. I en undersökning har Frankrike jämförts med USA.Frågan ställdes om vilken typ av personer som respondenten inte vill ha som granne. Mindre än fem procent av amerikanarna nämnde en person av en annan ras. I Frankrike pendlade siffran mellan 20 och 30 procent.

Hot och övergrepp mot människor med grund i rasism har ökat starkt varje år från 1990 men bara under det senaste året har andelen ökat med 23  procent.

Siffrorna går inte att negligera. Det går fort nu. Som en fransk politisk journalist, Claude Weill på Le Nouvel Observateur, konstaterade häromdagen i ett teveprogram. För inte så många år sedan frågade människor inte varandra varifrån de kom. I dag är det en självklar fråga. Den som tvingas säga att han eller hon kommer från ett land söder om Frankrike är redan därmed stigmatiserad. Invandrarna tillför elände mer än något positivt.  Det har blivit en alltmer självklar inställning hos merparten av fransmännen.

Det sägs att främlingsfientligheten ökar när den ekonomiska krisen skärps. Det ligger förstås mycket i det. Men det vore farligt att formulera ett enkelt samband däremellan. Nationalismen håller på att bli en egen rörelse som skapar basen för många människors sökande efter en identitet.  Den får näring av hög arbetslöshet och minskad köpkraft men när den väl formats som förklaringsmodell för många människor lever den ett eget liv i samhället och göder sig själv. Risken är stor att denna nationalism som vissa kallar för nyfascism inte kommer att besegras förrän den i handling fått visa att den är både omänsklig och ineffektiv. Både farlig för mänskligheten  och oförmögen att lösa människors ekonomiska och sociala problem.

Detta fenomen med stigande rasism och främlingsfientlighet är inte enbart en fransk företeelse. Den är europeisk. Den sprider sig från land till land. I vissa länder är den starkare. Fransmännen har alltid hyllat de mänskliga rättigheterna och människorna är naturligtvis inte onda eller ondare än svenskar eller tyskar. Det är just detta som gör det så oroande. I en stabil demokrati som den franska med en stark medvetenhet om värdet av de mänskliga rättigheterna. I ett land där människor hyllar sina folkliga revolutioner och har parollerna om frihet, jämlikhet och broderskap inskrivna i sin republikanska tradition kan ändå denna odemokratiska och omänskliga kulturnationalism växa sig så stark. Och den smittar. Det finns inget som garanterar att Sverige inom några få år har samma situation. En tilltagande försämring av konjunkturen, ökad arbetslöshet och utslagning kan vara tillräckligt för att sätta igång krafter som gör att kulturnationalismen och främlingsfientligheten blir den avgörande förklaringsmodellen för majoriteten av svenskarna. Det är svårt att ge ett svar på hur en sådan utveckling ska stoppas om den blir verklighet i  till exempel Sverige. Åtminstone bör alla som kan studera situationen i de länder som redan råkat illa ut  och ta lärdom. Om  smittan sprider sig också till vårt land ska vi vara beredda.