Regeringen i uppförsbacke med sitt arbete för tillväxt

• september 14, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Den som är optimist kan se en liten ljusning i fransk ekonomi. Recessionen det senaste året har vänts i en mycket svag tillväxt. Å andra sidan är arbetslösheten fortfarande hög och sjunker obetydligt. Underskottet i statens affärer är närmare 4 procent och minskar inte alls i den takt som regeringen och President Hollande förutspådde när de tog över makten för ett drygt år sedan. Nu lägger regeringen budgeten för 2014 och det innebär en höjning av momsen och andra skatter och en något begränsad lindring av skattebördan för att stimulera företagens investeringsvilja.

En fransk vänsterregering ska traditionellt stimulera hushållens konsumtion och höja skatterna för de rika och sänka dem för de fattiga. En fransk vänsterregering ska bry sig mer om de fackliga kraven än arbetsgivarnas och värna den offentliga sektorn och en generös välfärdspolitik. Denna regering är den mest liberala socialistregering som någonsin skådats. Det är nya tider och det nu framlagda budgetförslaget får visst beröm av arbetsgivarorganisationen Medef medan den traditionella vänstern, framförallt Jean-Luc Mélanchons Parti de gauche, rasar mot förslagen. Sanningen är att Francois Hollande fortsätter att driva en mittenpolitik där han balanserar mellan stridande viljor i det franska samhället . Han undviker tills vidare revolter och uppror bland olika intressegrupper men samtidigt finns risken att hans politik inte lyfter landet ur krisen

Flera liberala ekonomer som Guy Sorman tänker precis i de banorna, Han menar att regeringen visserligen går rätt väg men föreslår så begränsade åtgärder att de inte kommer att få någon effekt. Sorman menar också att problemet med fransk politik är att partierna saknar förmågan till blockövergripande lösningar. Inga beslut får någon verkan eftersom de inom ett par år rivs upp av en ny regering som inför en annan lösning.

Det är sant att det franska samhället lider av sina interna motsättningar. Olika intressegrupper på arbetsmarknaden bekämpar varandra med sådan styrka att de upphäver varandras förslag och omintetgör alla regeringars förmåga att genomföra hållbara reformer. Vanliga fransmän misstror makten såväl inom företagen som i staten i en sådan omfattning att alla goda intentioner från makthavarna riskerar att stanna på papperet. Hur ska underskottet i budgeten minska om inte det sker en rejäl nedskärning av den offentliga sektorn? Hur ska ekonomin stimuleras om inte regeringen vågar satsa på kraftfulla stimulansåtgärder för företagen men också för hushållen?

Medborgarna är missnöjda med de modesta förslag som regeringen nu lägger fram och som förmodligen bara marginellt kan leda mot regeringens mål om ökad tillväxt och minskad arbetslöshet. Hela 86 procent av väljarna är  enligt en nyligen genomförd opinionsmätning motståndare till de skattehöjningar som regeringen nu föreslår för 2014 för att minska på underskottet. Missnöjet med regeringens förslag är nästan lika stort bland vänsterns väljare som bland högerns. Nedskärningarna i den offentliga sektorn applåderas av fler men bara så länge de inte  berörs personligen av indragningar av tjänster och service. Frankrike har fortfarande cirka 36 000 kommuner och en glesbygdsservice som Sverige för länge sedan övergivit. Det vore politiskt självmord att skära på allvar i den offentliga servicen. Stöd till företagen i form av minskade avgifter uppfattas av  en stor del av befolkningen som klasspolitik riktad mot arbetstagarna.

Det finns all anledning att se skeptiskt på regeringens utsikter att med sina förslag främja tillväxt och minska på budgetunderskott – två uppdrag som egentligen förefaller omöjliga att utföra samtidigt. Men den franska regeringen måste minska underskottet för att beveka finansvärlden och EU. Den måste ge ekonomiska stimulanser till företagen för att inte landet åter ska falla in i recession och arbetslösheten fortsätta att stiga. De franska medborgarna kommer heller inte att välja om Francois Hollande vid presidentvalet 2017 om inte majoriteten får en standardförbättring under de närmaste åren. Regeringen ska få både folket och kapitalet på gott humör och det ska ske helst inom ett år.Det är bara att önska lycka till!