Socialisternas sommaruniversitet utan gadd

• augusti 24, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Det är svårt att sitta i en regering och samtidigt vara visionär. Det franska socialistpartiet har sitt årliga sommaruniversitet i La Rochelle. De brukar pendla mellan intensiva studieperioder och interna storgräl. I år verkar det mest avslaget.

Socialistpartiet borde inte beklaga sig. President, regering är socialistisk med några enstaka gröna ministrar. Partiet har absolut majoritet i både nationalförsamlingen och i senaten. Det senaste kommunalvalet, under Sarkozys styre, blev en stor succé för vänstern. Partiet är ändå ororat. Ängsligheten märks när sommaruniversitetet domineras mer av regeringen än av partiet. Det gäller att visa upp en fasad av enhälligt stöd till regeringen. Premiärminister Jean-Marc Ayrault håller sig i bakgrunden rent formellt men styr ändå tillställningen. Partiets generalsekreterare Harlem Désir är försiktig med utspel och anklagas också av vissa för att gå regeringens ärenden mer än partiets.

Alla vet att de stundande valen kommer att bli en prövning för socialistpartiet. Kommunalvalen i mars nästa år kommer att vinnas av högern. Förmodligen kommer också andra partier att utnyttja missnöjet hos befolkningen över President Hollande. Nationella fronten kommer sannolikt att stärka sin ställning liksom olika partier till vänster om PS. De gröna hoppas på stärkt stöd, inte minst i Europavalet som följer i maj månad.

Socialistpartiet har två ansikten. I opposition dominerar förslag om fler statliga sociala insatser. I regeringsställning är partiet försiktigare, därtill förstås tvingad av omständigheten att styra landet. Denna valperiod är skillnaden än mer påtaglig. Partiet har rent sakligt förflyttat sig högerut under de senaste åren. Det märks i synen på kapitalismen, på globaliseringen och på frågor som rör lag och ordning. Partiet har helt enkelt följt med i den opinionsförskjutning högerut som pågått i Europa i flera decennier. Det franska socialistpartiet kan sägas ha varit den sista bastionen för socialism. Nu har även den bastionen fallit.

Det hindrar inte att stora delar av väljarkåren, främst de egna partimedlemmarna, har en mer radikal eller traditionell syn på politiken. Det pyr ett missnöje i de egna leden över Hollandes och regeringens krispolitik. Många upprörs över att inrikesminister Manuel Valls är såpass repressiv i frågor om brottslighet.

Partiledningen oroas förstås över hur väljarna kommer att rösta i de kommande valen.Det måste till nya och bättre siffror kring tillväxt och kring arbetslösheten före mars månad. Annars kommer väljarnas dom att bli hård i kommunalvalen. Socialistpartiet vill inte förlora majoriteten i vissa större städer som Paris och Lyon.  Risken är överhängande att det blir så. Dåliga opinionssiffror är en sak. Dåliga valresultat är desto värre.

Ett dåligt valresultat i kommunalvalen kommer också att öka spänningarna internt. Politiker som förlorar sina egna positioner blir lätt kritiska mot den egna ledningen. Det finns en ansenlig grupp av socialister på mellannivå i organisationen som stöder de radikala ministrarna i regeringen, särskilt Arnaud Montebourg som gjort sig känd för att förorda nationaliseringar i vissa lägen. En äkta industrialist som inte drar sig för att nämna ordet klass när Hollande vill tala om en politik för alla.

La Rochelle blir inte skådeplatsen för några större dramer i år. Partiledning och regering lär hålla lågan på lagom låg nivå. Men senare i vinter kan det börja spraka på allvar i det franska socialistpartiet. Bara bättre siffror kring ekonomin kan hålla flammorna under kontroll.