Sarkozy ett steg till mot makten

• juli 10, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Nicolas Sarkozy är en man med okuvlig energi, karisma och en sanslös lust att skaffa sig makt. Nu anklagas han som ansvarig för flera tvivelaktiga affärer men tar samtidigt ett steg till mot presidentvalet 2017 under sina anhängares jubel.

Den franska författningsdomstolen har granskat penningströmmarna till Sarkozys valkampanj 2012 och kommer nu med en dom som innebär att hans parti UMP måste betala tillbaka miljontals euro och genom denna dom står på gränsen till bankrutt. Det visar sig att Sarkozys sätt att låta staten ge bidrag till hans valkampanj som sittande president på ett flagrant sätt har överskridit bestämmelserna. Samtidigt är Nicolas Sarkozy involverad i två andra affärer, en som rör en tvivelaktig finansiering av presidentkandidaten Edouard Balladurs kampanj på 1995 och den andra som rör misstankar om olagliga överföringar av kontantstöd från världens sjuttonde rikaste person, Liliane Bettencourt  till hans valkampanj 2007.

Dessa tre affärer borde normalt ha räckt för att stoppa Sarkozys ambitioner att återvända till politiken och på nytt vinna väljarnas förtroende vid nästa presidentval som infaller våren 2017. Men nej, tvärtom rycker han åt sig inititativet och blir huvudpersonen vid det partimöte där den interna ekonomiska krisen ska diskuteras. Han kommer till mötet, hyllas som en hjälte, talar till alla de ledande representanterna för partiet och – talar politik. Han nämner den ekonomiska krisen i det egna partiet helt kort. Han visar med all önskvärd tydlighet att han struntar i juridiska domar eftersom han ser sig som ett offer för jurister som vill förgöra honom som person. Han ingjuter istället mod hos stora delar av UMP:s partiarbetare och ledande företrädare. Han visar nu öppet att han är beredd att åter gripa makten i partiet och bli dess presidentkandidat 2017.

Högern i Frankrike har aldrig organiserats i partier på samma sätt som vänstern och som vi känner partier i norra Europa. Ledaren får inte sin makt underifrån. Ledare blir den som visar sig kunna erövra partiapparaten. I det rådande vacuum inom UMP griper Sarkozy taktpinnen och han har goda utsikter att överta makten. Mötet häromdagen var inte ett reellt maktövertagande men en test och en signal om att han senare – om han vill – kommer att ta över UMP.

Jean-Francois Copé är för närvarande ledaren för UMP. Han valdes förra året i ett internt val bland partimedlemmarna med ungefär en promilles övertag över Francois Fillon. Det var också ett val som kantades av starka misstankar om röstfusk. Fillon har redan förklarat att han är kandidat till att leda UMP i nästa valrörelse och Copé är lika intresserad även om han hittills legat lågt och vilat i sin formella om än ifrågasatta roll som partiets ledare. Varken Fillon eller Copé kan hindra Sarkozy från att bli ledaren om och när han bestämmer sig för att bli det. Ingen politisk analytiker i Frankrike tvekar längre. Det är inte frågan om utan när.

Nicolas Sarkozy spelar ett raffinerat spel om makten. Han går långsamt men metodiskt fram. Han vet att han har majoriteten av partimedlemmarna bakom sig och cirka 40 procent av väljarna. Han behöver ett starkare väljarunderlag för att ta det sista och avgörande steget. Denna gång valde han att inte framträda i teve utan talade på ett internt möte. När opinionssiffrorna blir ännu mer gynnsamma för honom kommer han att tala direkt till folket.

Trots att Sarkozy för närvarande agerar inom sitt parti kommer han med säkerhet att senare höja sig över partiet och försöka bli nationens samlande gestalt, precis som gaullister alltid gjort sedan dess andliga fader General de Gaulle införde den femte republikens konstitution i slutet av 50-talet. Sarkozy räknar med att den nuvarande presidenten inte lyckas betvinga den ekonomiska krisen. Han räknar med att folkets negativa hållning till Hollande kommer att bestå. I spåren av missnöjet med den nuvarande regimen kommer han tillbaka, förför människorna och återtar makten.

Franska väljarna börjar redan glömma sin frustration över sin förre president. De glömmer hans ombytliga politik, hans förföriska men också svekfulla ledarskap. Han förför som ingen annan. Han är en politisk magiker som väldigt många nu drömmer om att få tillbaka när minnet av alla hans besvärande brister börjar tona bort. Sarkozy är verkligen beviset på hur en demokrati med en stark presidentmakt kan bli farlig. Den femte republiken göder personligheter av hans typ. Trots att fransmännen lever i en demokrati drömmer de om en stark ledare som ensam löser deras problem. Sarkozy stiger mer än gärna in i den rollen. Frågan är om väljarna ger honom makten igen. Det är inte alls uteslutet. Kan Hollande och hans regering åtminstone minska arbetslösheten ett stycke fram till 2017 kommer han inte att kunna återta makten; förmodligen inte ens kandidera. Sannolikt på sikt bra för Frankrike.