Frankrike med tysk hjärna och italienskt hjärta

• juni 13, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Det slår mig ofta när jag följer de franska medierna att hela Europa står i centrum för rapportering och analyser.Visserligen alltid med ett franskt perspektiv men ändå gedigna rapporter och inte sällan med djuplodande kommentarer.

Frankrike kallas ibland skämtsamt för landet i mitten. En nation som haft en kung, Ludvig XIV, som kallades för solkungen kan räkna med att omvärlden skämtar om dess självbild. Det ska sägas att fransmannen i dag snarare uppfattar sitt land som marginaliserat och på efterkälken i många avseenden. Ändå borde det för många av dem vara tvärtom. Frankrike borde vara landet i mitten kring vilket alla andra kretsar.

Det ligger samtidigt en sanning i detta påstående att Frankrike ligger i mitten av Europa. Rent mentalt känner fransmännen sig mer befryndade med Sydeuropa men de inser samtidigt att dagens ekonomi och politik styrs från norr. I de politiska programmen kommer det sällan upp förslag om att Frankrike bör ta efter Italien, Spanien eller Grekland. Däremot är Tyskland den stora förebilden. Många morrar över detta faktum  men alla tänker att det är landet norr om Rhen som har lösningarna på väldigt många problem.

Frankrike skulle kunna beskrivas som landet som strävar efter att skaffa sig en tysk hjärna och ett italienskt hjärta. Och samtidigt  behålla sin franska historia, kultur och personlighet. Det är ingen lätt uppgift men det triggar fransmännen att ständigt läsa och diskutera om Europa. För dem är EU också ett franskt projekt. Så länge som den franska befolkningen  tror att det är möjligt att driva Europa från Paris fortsätter stödet för EU-projektet. Men misstanken att andra nationer tar över EU för gott sprider sig och frustrationen växer över att inte ens gå sida vid sida med Angela Merkel utan två steg bakom. Mycket riktigt växer också EU-skepticismen även i detta land. Marine Le Pen har flera trumf på hand rent opinionsmässigt inför framtiden. EU-kritiken är ett sådant exempel.

Franska medier har denna försommar ett starkt fokus på Syrien, Turkiet och Grekland. Inte minst beslutet av den grekiska regeringen att stänga av public service-kanalerna i teve har väckt starka reaktioner. Naturligtvis med rätta. Det är snarare intressant att svenska medier talar så lite om denna fråga. Här står Frankrike mitt i Europa, intresserar sig för hela Europa och inser konsekvenserna av vansinniga eller obehagliga nationella beslut, varän på vår kontinent som de fattas.

Det är meningsfullt för en europé att läsa franska tidningar och lyssna på fransk teve och radio. Det ger utblickar i världen men särskilt i Europa som inte alls sker i samma utsträckning i svenska medier. Fransmännen tror sig styra Europa – eller hoppas det i alla fall – och känner därför ett ansvar att vara pålästa om europeisk politik och ekonomi. Se där en viktig anledning till att lära sig franska!