Frankrike i recession

• maj 15, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Frankrike mår dåligt ekonomiskt. För andra kvartalet i rad visar BNP på minussiffror. Finansminister Pierre Moscovici tror fortfarande på en liten BNP-ökning för 2013 och att arbetslösheten börjar minska i slutet av detta år.

Frankrike bär på en lång svår historia av underskott i statens budget och svårigheter att producera  och exportera. Ingen regering har heller tagit i dessa strukturella problem som landet lever med och som det delar med de flesta sydeuropeiska länder, om än i mindre utsträckning.

Reformen med 35 timmars arbetsvecka har inte givit fler människor arbete utan snarare fördyrat produktionen för stat och företag. Reformen infördes under de år som Frankrike hade socialistregering (1997-2002). De båda högerregeringarna som styrt sedan 2002 har inte ändrat på reglerna mer än på marginalen trots att kritiken från höger hela tiden varit hård mot 35-timmarsveckan. Högerregeringarna har förmodligen inte haft det politiska modet att höja arbetstiden för stora väljargrupper. Om landet nu ska ta sig ur krisen är det rimligt att tro att människor måste arbeta mer för sin lön än 35 timmar.Frankrike behöver återinföra 40-timmarsvecka.

Det andra problemet är pensionerna. Nicolas Sarkozy talade också mycket om att Frankrike behövde en radikal  pensionsreform som tvingade landets arbetstagare att arbeta längre eller bidra med högre avgifter för att kunna bekosta en generös pension. Även här svek hans mod och reformen som han genomförde under sin mandatperiod blev halvhjärtad. Francois Hollande tvekar och detta är förståeligt. Hans väljare är ännu mer negativt berörda av en reform som kräver större uppoffringar av den arbetande befolkningen.De fackliga organisationerna har gjort motståndet mot en pensionsreform till en av nyckelfrågorna i deras kampanjer.

Förr eller senare tvingas regeringen att öka arbetstiden per vecka och under livet. Krisen kan inte avhjälpas bara med högre skatter särskilt som dessa drabbar också vanliga inkomsttagare. Det räcker inte heller med att skära i den offentliga sektorn. Det är också mycket svårt eftersom offentliganställda är livstidsanställda i Frankrike. Staten har på grund av sitt svåra underskott inte heller de pengarna i dag för att med särskilda insatser hjälpa företag att investera och genom bidrag hjälpa privatpersoner att konsumera mer. Fransmännen som har ett arbete måste helt enkelt arbeta längre, per vecka och i levnadsår. De som har jobb måste producera mer. På så vis kanske också fler på sikt kan komma i arbete