Debatten om äktenskap för alla i parlamentet

• februari 2, 2013
• Tomas Lindbom
• no comments

Sedan några dagar är debatten igång. Årets heta politiska fråga i Frankrike; om rätten till äktenskap också  för samkönade par. Hettan i debatten går inte att ta miste på.

Frankrikes parlament har två kamrar, nationalförsamlingen och senaten. Alla lagförslag måste behandlas i  båda men det avgörande ordet har ändå nationalförsamlingen, den direktvalda kammaren. Här pågår nu debatten och den lär fortsätta en  vecka till. Regeringen lägger i princip fram ett förslag om rätt för samkönade par att gifta sig civilt och adoptera. Oppositionen som i princip består av högern säger nej och föreslår istället folkomröstning. Det finns också förslag om civilrättsliga konstruktioner som ger samkönade par ökad rättigheter men som ändå inte helt vill likställa dessa par med heterosexuella par.

Spänningarna inom högeroppositionen finns också. Några mer liberala representanter för det stora högerpartiet UMP vill ha en utveckling av en alternativ konstruktion som i princip ska ge samkönade par samma rättigheter men ändå inte. Andra är öppna motståndare bara till tanken att legalisera kärleken mellan två män eller två kvinnor. Många inom högern är nu mest inne på att sätta stopp. De tänker, som förre primiärministern Francois Fillon i ett uppmärksammat tal i nationalförsamlingen häromdagen, att denna lagändring som nu regeringen driver igenom bara är ett första steg mot något värre. Hotet är rätten till insemination och i förlängningen att kvinnor skaffar barn åt homosexuella män som lever i parförhållanden.

Högerns attacker riktar sig också mot barnens rätt. Den anses hotad. Barn behöver en mamma och en pappa, konstaterar ledamöterna till höger och hänvisar till psykologisk forskning.

Socialisterna och den övriga vänstern hävdar att lagförslaget är ett framsteg för de mänskliga rättigheterna. De visar också på exempel från andra länder, däribland Sverige, där en motsvarande lag inte givit de katastrofala följder som högern tror.

Denna konfrontation är ett klassiskt exempel på när konservatism möter krav på utökade mänskliga rättigheter. De konservativa ser hotet mot samhällets traditionella struktur. Det finns värden som måste bevaras. Samhällets grundpelare är den klassiska familjen. De radikala ser på minoriteters utsatta situation. De värderar positivt hur samhällena förändras och är beredd att möta en ny verklighet med nya lagar. Familjen behöver inte se ut 2013 som 1950.

Frankrikes justitieminister Christiane Toubira driver frågan för regeringen och hon gör det med en rad starka och känslomättade inlägg i nationalförsamlingen. Hon är lysande i sin retorik och plockar poäng efter poäng när de konservativa gång på gång gör sina domedagspredikningar. Hon talar för alla människors rätt att leva i ett tryggt förhållande på jämlik grund. Den kampen för honom även retoriskt på ett lysande sätt.