Hollande fick en lugn partikongress i socialistpartiet

• oktober 31, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

I helgen har socialistpartiet haft kongress i Toulouse i södra Frankrike. Den genomfördes under ordnade former. Socialistkongresser kan vara starkt konfliktuella för att inte säga kaotiska. Nu sitter partiet i regeringen och det finns många köttgrytor att hänga runt för alla makthungriga socialister. Risken för uppenbara myterier är inte överhängande för tillfället.

PS har valt en ny generalsekreterare. Det blev Harem Désir, den tidigare ledaren för SOS Racisme och senast biträdande generalsekreterare under Martine Aubry. Désir var Hollandes man för posten som partiets ledare. Hans enda utmanare var Jean-Christophe Cambadélis, som ursprungligen stöddes av Martine Aubry, men som drog sig självmant tillbaka när han såg att hela den nuvarande ledningen inom partiet ville ha Désir som generalsekreterare.

De interna striderna inom PS har från tid till annan varit hårda. Efter Lionel Jospins nesliga tredjeplats – slagen av Jean-Marie Le Pen – i presidentvalet 2002 utbröt ett rosornas krig som pågått fram till dess att Francois Hollande förra hösten stod som slutlig segrare i de egna primärvalen om presidentkandidatposten.

Samtidigt finns det tydliga motsättningar inom partiet. De flesta konflikter handlar mer om personstrider än om sakpolitiska skillnader. Värderingsmässigt går det att i dag urskilja två grupper; en vänsterflygel och en socialdemokratisk falang. Den senare företräds av de flesta tunga namnen inom partiet. Dessa personer har inte alltid varit socialdemokrater. Tvärtom har denna grupp tidigare uppfattades som alltför liberal och mötts med misstro från de flesta. Francois Hollande har knappast varit socialdemokrat längre än de senaste två åren. Tidigare var han en traditionell fransk socialist som trodde starkt på staten och misstrodde en friare marknadsekonomi. Den tunga ledaren för den gamla mindre socialdemokratiska falangen var Dominique Strauss-Kahn med sina närmaste trogna, Pierre Moscovici, i dag finansminister, och Jean-Christophe Cambadélis som nu märkligt nog stöddes av Martine Aubry i kampen om posten som partiets generalsekreterare  – den senare snarare i opposition mot socialdemokratin.

Den socialdemokratiska falangen har nu blivit stor och mäktig i partiet och det visar att även de franska socialisterna nu accepterat att lägga sig i mitten av det politiska fältet, precis som det tyska SPD och de skandinaviska socialdemokratiska partierna. Partikongressen visade en påfallande enighet på denna punkt. Kongressen accepterar i sin majoritet den mittenpolitik som dess regering under den tyskorienterade och pragmatiske premiärministern Jean-Marc Ayrault.

Det finns också en vänsterfalang som är starkare bland partiaktiva ute i landet än i regeringen och partiets ledning.De tyngsta namnen är industriministern Arnaud Montebourg och Martine Aubrys förtrogna, Benoit Hamon, också minister.  Montebourg har en stark personlighet och lär komma att stöta sig med sina regeringskollegor flera gånger under mandatperioden. Han tror mer på statens rätt att ingripa i näringspolitiken, är mer av en nationalist och också mer EU-kritisk än de flesta av sina kollegor.

Martine Aubry gjorde ett bejublat tal på kongressen. Många bedömare säger att det var hennes bästa tal någonsin. Hon hoppas säkert själv att hon så småningom ska kunna inkarnera hopp hos alla de egna partiaktiva och väljare som i takt med att regeringens krispolitik kommer att göra alltmer ont i människor och pressa deras levnadsvillkor ytterligare nedåt. Det talas redan om att hon har goda chanser att efterträda Ayrault som premiärminister efter lokalvalen 2014. Det är en utnämning som i så fall görs utan nämnvärd förtjusning av landets president. För närvarande saknar hon helt uppdrag inom rikspolitiken och ägnar sig helt åt sin roll som borgmästare i Lille.

Harem Désir, den nye generalsekreteraren, har som uppgift att hålla ordning på partiet och alla partiarbetare på gott humör i en tid när missnöjet över den ekonomiska krisen garanterat kommer att växa. Han har också uppdraget att låta partiet vara en plantskola för nya talanger som på sikt ska efterträda en del av de äldre i ledningen. Désir är en samarbetsman som genom sin bakgrund i SOS Racisme också kan tala till vänsterfalangen. Hans mandat är ändå givet av den socialdemokratiska majoriteten inom partiet. Han är deras man och han sitter kvar så länge som han har Hollandes stöd.