Sammanfattning av det politiska året och sommarlov på bloggen

• juli 10, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Den 14 juli är det Frankrikes nationaldag till minne av  Bastiljens stormning 1789. Det är också då som  de franska politikerna och de politiska journalisterna tar en välbehövlig semester. De har tröttat ut det franska folket och sig själva i elva månader och alla behöver verkligen vila. Inte minst efter det senaste arbetsårets intensiva politiska liv.

Det senaste året har varit som en enda stor valrörelse. Socialistpartiet genomförde sin primärvalskampanj i höstas och därefter drev Francois Hollande en enda lång kampanj från oktober förra året till valdagen den 6 maj. Därefter har det dessutom varit val till nationalförsamlingen. Inte konstigt att luften höll på att gå ur väljarna i den andra valomgången av parlamentsvalet den 17 juni. Knappt 60 procent röstade. Lyckligtvis lär inte det låga valdeltagandet ha påverkat valutgången. Socialistpartiet fick sin majoritet i nationalförsamlingen och kan nu regera utan hoppande majoriteter.

Det finns anledning att fråga sig hur Francois Hollande mår. Han gjorde inte som sin företrädare Nicolas Sarkozy, tog en semester ombord på en lyxyacht i Medelhavet. Förhoppningsvis tar han semester i sommar och utnyttjar den lilla paus i arbetet som ändå ges mellan 15 juli och 15 augusti.

Presidentens första två månader har framförallt ägnats åt utrikespolitik. Han har träffat Angela Merkel ett antal gånger men också de övriga ledarna i världen. Oron över att han inte skulle klara av de utrikespolitiska utmaningarna, lite oerfaren i de frågorna, har kommit på skam. Tvärtom har han lyckats väldigt väl. Han har drivit sin linje om sunda finanser men också viss satsning på tillväxt. Merkel har gjort eftergifter. Hollande har inte heller varit ensam. Han har fått stöd av den amerikanska presidenten  liksom av ledarna i Italien och Spanien.

Francois Hollande har också uppenbarligen lyckats att värma upp de personliga relationerna med den tyska kanslern. Det var spänt under de första mötena dem emellan. Merkel gjorde klart före det franska presidentvalet att hon hoppades på omval för Sarkozy. Frågan är om hon fortfarande tänker så. Under helgens fredsmanifestation i katedralen i Reims  till minne av andra världskriget såg vi tevetittare två ledare som uppenbarligen trivdes i varandras sällskap. Vi ska minnas att Merkel hade betydligt större problem med Sarkozy under de första åren. Hollande är en typ av ledare som hon rimligtvis i längden bör ha mycket lättare att samarbeta med.

Den ekonomiska krisen hänger som ett stort moln över Europa och över Frankrike. Hollande och den franska regeringen har redan tvingats lägga fram ett program för ytterligare skattehöjningar i höst och har aviserat ännu mer åtstramningar för 2013. Fransk ekonomi är i kris. Oron är stor för att detta land går samma väg som sina grannar i söder. Den nya regeringen och den nya presidenten måsta använda alla redskap, inte minst de väljartaktiska, för att klara den franska ekonomin. Reformutrymmet är oerhört begränsat. Regeringen satsar på att efter nordisk modell låta arbetsmarknadens parter ta en del av besluten för att slippa ta allt ansvar på sina egna axlar.

Frankrike och Europa  behöver en utvilad politisk ledning i Paris. Måtte alltså Francois Hollande och hans premiärminister ta en ordentlig avkopplande semester. Läsarna av denna blogg behöver också en avkopplande semester. Jag kommer att göra uppehåll under en dryg månad och återkommer med nya rapporter om det politiska läget i Frankrike från och med senare delen av augusti. Då kommer också en och annan rapport från andra fält än det politiska. Ett och annat restaurangtips eller en bokrecension

Jag önskar alla läsare en skön och vilsam sommarsemester!