Hollandes första vecka som president

• maj 13, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Francois Hollande har inte vilat på hanen under sin första vecka efter valet men allt förändras ändå på tisdag när han formellt blir Frankrikes sjunde president under den så kallade femte republiken, grundad 1958 av General de Gaulle.

Den första veckan efter valet är Hollande fortfarande en vanlig fransman. Hans medarbetare tilltalar honom med du och med förnamn. Han stannar upp och pratar med grannar i huset i Paris där han bor. Från och med tisdag tilltalas han av alla som ”Monsieur le Président” och ingen lär säga du längre utom i väldigt informella sammanhang. Och de informella sammanhangen lär bli ganska få. En fransk president är som en kunglig person. Nicolas Sarkozy försökte tona ner det kungliga och fick kritik av fransmännen för det. Hollande lär bli mer formell och mer konungslig trots sin socialistiska övertygelse. Så märkligt för en svensk iakttagare av den franska politiska traditionen.

På tisdag övertar Hollande ämbetet från sin företrädare. Hans första dag blir till en början formell. Han svär eden vid Elyséepalatset klockan 10. Han lägger sedan ner en krans på den okände soldatens grav under triumfbågen på Place Charles de Gaulle och besöker några institut i Paris för att hedra framstående fransmän och fransyskor. Han kommer också under tisdagen meddela vem som blir landets premiärminister

Redan under  eftermiddagen flyger han till Berlin för en arbetsmiddag i Berlin med Angela Merkel. Detta möte ser hela Europa framemot även om allt talar för att inget dramatiskt kommer att hända under denna första officiella sammankomst dem emellan.

På onsdagen presenterar Hollande hela regeringen. På fredag morgon träffar han Barack Obama i Vita huset och beger sig sedan direkt till Camp David på G8-mötet.

Franska politiska bedömare tror att Hollandes smekmånad som president blir mycket kort. Han kommer att granskas kritiskt redan under sin första vecka. Han har ändå allt intresse av att fortsätta att balansera mellan skilda åsiktsriktningar  i väljarkåren som han gjorde så skickligt under den gångna valrörelsen. Nu stundar valen till nationalförsamlingen den 10 och 17 juni och helst ska väljarna rösta vänster i samma utsträckning som i presidentvalet. Gör väljarna det kommer Hollande att ha den majoritet i parlamentet som han behöver för att under sina fem år som president kunna genomdriva sin politik. Alltså: Inga dramatiska utspel från hans sida under den första månaden för att inte riskera negativa förändringar i stödet för hans politiska meningsfränder.

Greklandskrisen skulle kunna hota en lugn valrörelse i  Frankrike men den risken avvärjs om grekerna går till nytt val i juni. De övriga europeiska ledarna, bland annat de tyska, kommer också att avvakta. Flera signaler från den europeiska centralbanken och liberala politiska ledare i Europa visar på en viss attitydförändring i Hollandes riktning när det gäller stimulans av ekonomin. Dessa signaler ska inte övertolkas i den franska presidentens favör men de lugnar honom och socialistpartiet tillsvidare. Hollande behöver inte oroa sig för att han redan i valrörelsen inför junivalet tvingas erkänna att hans Europapolitik stött på avgörande motstånd och måste ifrågasättas inför hemmaopinionen.

Hollande kommer att granskas. Han tillträder i en svår kris i Frankrike och i Europa. Hans mandatperiod kommer att bli tuff i alla händelser. Men han har ändå chansen att behålla populariteten för sig och för sitt parti åtminstone över valen till nationalförsamlingen. Utan majoritet där blir hela hans uppdrag åren framöver  till stor del omöjligt att genomföra.