Den franska debatten just nu

• februari 10, 2012
• Tomas Lindbom
• no comments

Frankrike står inför en valrörelse som kan bli både dramatisk och smutsig. Den sittande presidenten Nicolas Sarkozy hänger bokstavligen på repen och söker en strategi för att hämta in underläget och vinna slutomgången den 6 maj. Samtidigt är landet indraget i ett ekonomiskt eurodrama som berör alla fransmän in i märg och ben. Och så de vanliga skandalerna. Temperaturen utomhus i Paris må ligga flera grader under nollstrecket och har så gjort i ett par veckor men den politiska temperaturen har redan stuckit i höjden.

Nicolas Sarkozy verkar ha bestämt sig. Han kommer att göra valrörelsen 2012 till en kamp mellan höger och vänster. Han har definierat sin huvudmotståndare och det är socialisternas kandidat Francois Hollande. Sarkozy vet också att en femtedel av väljarkåren i dag tänker lägga sin röst på Nationella Frontens Marine Le Pen. Här finns alltså röster att vinna. Skulle hon på grund av för lågt stöd av lokala politiker (det krävs 500 underskrifter för att hon ska få ställa upp i valet) öppnar sig en stor möjlighet för den sittande presidenten att slå ut sin socialistiska motståndare.

Sarkozy lär driva en valkampanj från höger. Det folkliga missnöjet på högerkanten kan enkelt sammanfattas i hat mot  finansvärlden och invandrarna. Regeringen lämnar inte sitt ansvar för det europeiska samarbetet. Tvärtom: Sarkozy gör sitt bästa för att visa statsmannaegenskaper genom sina ständiga toppmöten med Angela Merkel. Det är också hans blinkning mot centerväljarna. Men i sina attacker mot den giriga kapitalismen och i hetsen mot särskilt de muslimska invandrarna, ett drev som leds av inrikesminiseter Claude Guéant, kan han locka högerväljarna som står Le Pen nära.

För merparten av vanliga fransmän är bekymret den svaga ekonomin i landet med hög arbetslöshet och försämrad köpkraft. Här har inte Sarkozy något svar och här ges utrymme för Hollande. Än så länge leder Hollande därför att de senare frågorna trots allt förblivit de centrala för de flesta väljare. Men utan Marine Le Pen i valrörelsen och med en hemvill väljargrupp på 20 procent av populationen kan mycket gå över styr. Inte minst kan Nicolas Sarkozy frestas att göra alltmer främlingsfientliga uttalanden och agera alltmer aggressivt mot förortens folk för att fånga in de högerextrema väljarna.

En ny skandal står nu i centrum för mediernas uppmärksamhet. Ledaren för regeringspartiets valkampanj 2007, Eric Woerth, riskerar nu fängelse för att illegalt ha tagit emot stora summor till valkassan.  Pengarna har enligt förundersökningsdomaren överlämnats i kontanter i tjocka kuvert och givaren har varit Frankrikes rikaste kvinna, Liliane Bettencourt. En försvårande omständighet i sammanhanget har varit att Woerths fru var anställd hos Bettencourt för att sköta hennes finanser. Det är förstås svårt att tro att Sarkozy inte känt till dessa olagliga transaktioner. Det finns till och med vittnen som säger att han personligen varit hemma hos Liliane Bettencourt i sammanhang där pengar överräckts.

Den grekiska krisen tar en betydligt större plats i den franska debatten än i den svenska. Frankrikes skulder är mycket höga och Frankrikes ekonomi svag sedan decennier. En statsbankrutt i Grekland följd av en sådan i Portugal skulle omedelbart få starka verkningar i Frankrike. Ingen av kandidaterna i årets valrörelse går fram med ett krisprogram. En statsbankrutt i ett eller ett par länder i södra Europa före valet skulle få dramatiska konsekvenser. Det skulle kunna utnyttjas av Marine Le Pen. Möjligen skulle också centerkandidaten Francois Bayrou dra fördel av en sådan situation. Han är den enda som på riktigt allvar talat om den statsskuld som nu är 1 700 miljarder euro eller 85 preocent av BNP. Och denna statsskuld bara ökar.

Frankrike står verkligen inför en valrörelse som kan bli dramatisk. Intellektuella, politologer och ekonomer i den fria mediadebatten talar klartext. Stora delar av franska folket är fullt medvetet om krisen och dess konsekvenser för framtiden. Men insikt och handling är som bekant två olika saker. Politiker som söker bli valda är mer försiktiga om nödvändigheten av att fatta svåra beslut. Kanske blir det istället en förändrad verklighet som tvingar politikerna att agera radikalare än nu. Och redan före valet.