Fransmännen byter politisk identitet

• november 5, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Det går inte längre att ensidigt positionera sig politiskt utefter en höger-vänsterskala. Det anser fransmännen i en studie som nyligen utförts av undersökningsföretaget Ipsos. Det finns andra mått att mäta människors värderingar om samhällsfrågor.

Den franska sociologen Pascal Perrineau har formulerat begreppen öppen respektive sluten och det mäts på områden som globalisering, invandring och lag och ordning. De människor som beskrivs som slutna tilltalas av begrepp som ordning, nation, kompetens medan de öppna attraheras av ord som tolerans, solidaritet och en sekulär stat. Det visar sig att de slutna till stor del röstar höger (51 procent mot 17 procent vänster) medan de öppna har en viss tendens att välja ett vänsterparti (42 procent mot 35 procent av denna grupp som röstar höger).

Det är viktigt att också notera hur olika socioekonomiska grupper eller sociala klasser röstar. Arbetarklassen och den lägre  medelklassen, som på franska kallas  milieux populaires och som består av 13 miljoner väljare, är en förhållandevis homogen grupp som drömmer sig tillbaka till en gången tid och som i konsekvens därmed också röstar höger i stor utsträckning. En stor del av dessa drömmer inte bara utan sätter ner foten och röstar på Nationella Fronten.

Uppenbart har vänstern oerhört svårt att hantera arbetarklassen och den lägre medelklassens politiska inställning i dag. Socialistpartiet tillhör de republikanska partier, tillsammans med centern och den moderata högern, som vill utveckla landet, bli en del av Europa och världen, kämpa mot inskränkt nationalism och protektionism men möts med skepsis av sina traditionella väljargrupper – de väljare som faktiskt tar stryk också av den högerregering som nu styr landet.

En annan tydlig grupp som tillhör de slutna är pensionärerna. De har också traditionellt röstat höger i Frankrike. De var 9 miljoner när Mitterand valdes till president 1981 men är nu 15 miljoner. De äldre har definitivt påverkat de senare valen i riktning högerut. De äldre värderar begreppet moral mycket högt medan de yngre (under 35 år) istället lyfter fram ordet solidaritet.

Det är inte fel att också mäta politiken i Frankrike i termer av vänster och höger och partierna själva talar ständigt om dessa begrepp. Däremot visar det sig nu väldigt tydligt att vänstern inte stöds av de folkliga grupperna och högern av de välsituerade. Det är snarare tvärtom. Jag har tidigare skrivit om klyftan mellan eliten och folket. Förenklat skulle det innebära att de republikanska partierna, PS; centergrupperna och Sarkozys UMP står mot yttersta vänstern och yttersta högern som också kan kallas för missnöjespartier. Det är ingen fullständig beskrivning men den är bättre än att påstå att väljare med lägre inkomster röstar vänster och de välbärgade röstar höger. Den tiden tycks definitivt vara förbi. För vänstern är detta plågsamt och många väljer att inte se situationen i vitögat. Det gäller naturligtvis också för Sverige. Den våg av nationalism, främlingshat och repression i skola och inom polis- och kriminalvård har säkert företrädare i Neuilly och Östermalm men det är inte främst runt matsalsborden i de högborgerliga hemmen som den typen av reaktionära tankar dryftas