Frankrike mitt i Europakrisen

• oktober 26, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Det går inte att ta miste på att frågan om Europas framtid bränner på ett helt annat sätt i Frankrike än i Sverige. Människor talar om den. Tidningar och teve och bloggar är fulla av denna ödesfråga. I dag ska det avgöras. Eller…kommer frågan att återigen skjutas upp för beslut om några dagar? Eller aldrig?

Spänningen mellan Frankrike och Tyskland dominerar bevakningen i franska medier. Den franska uppfattningen är att den internationella finansmarknaden bär det största ansvaret. En kritik av kapitalismens girighet och maktfullkomlighet. Tyskland riktar kritiken, menar fransmännen, mot  Greklands och de andra sydeuropeiska ländernas sätt att handskas med sina ekonomier. En välkänd journalist i Le Monde, Arnaud Leparmentier, skriver till exempel att tyskarna är präglade av sin protestantiska etik och förvaltar sin ekonomi som en god familjefar och på det sättet skyddar sin valuta.

Det är lätt att luta sig mot etniska och kulturella förklaringar i dessa tider. Fransmännen och den franska regeringen vet om sitt eget prekära läge. Kreditbetyget AAA hänger på en skör tråd. Tysk ekonomi är mycket starkare och makten att få sista ordet i de pågående förhandlingarna tillhör Angela Merkel, inte Nicolas Sarkozy. Kritiken mot regeringen kommer – om än i mindre hätska ordalag än vanligt – från den socialistiska oppositionen. Francois Hollande konstaterade ändå i nationalförsamlingen häromdagen hur illa ställt det är med den franska ekonomin. Han pekade på några siffror: 700 miljarder euro i statsskuld, 135 miljarder i underskott i den sociala budgeten för sjukförsäkringar med mera, 75 miljarder euro i underskott i handelsbalansen och en tillväxt på mindre än 1 procent.

Frankrike har redan backat i de avgörande frågorna. Det som fransmännen kallar för tysk puritanism mot krisländerna i södra Europa segrar. Mer krav på extraordinära åtgärder i krisländerna än vad Frankrike egentligen önskar. Men Frankrike har lättare att sätta sig in i det prekära läge som Grekland, Spanien, Portugal och Italien befinner sig i. Frankrike är bara en liten bit bättre. Steget mellan Paris och Rom eller Madrid är i skötseln av de offentliga medlen är historiskt sett mindre än mellan Paris och Berlin.

Nicolas Sarkozy måste tänka på valet nästa vår. Hans förmåga att uppfylla de inrikespolitiska löftena har visat sig svag. Många politiska bedömare förutsåg detta redan inför valet 2007. Presidenten lämnar sin första mandatperiod med fler ekonomiska problem, svagare tillväxt och ingen ökad köpkraft för människor i allmänhet. En del kan skyllas på kriserna i världen, 2008 och nu i år. Men en regering döms på sina resultat. Hans möjlighet att bli återvald kan nu ligga i att visa handlingskraft under EU-krisen. Det räcker att ha fått till stånd en uppgörelse som tryggar det egna landets ekonomi för överskådlig tid, i alla fall fram till maj 2012. Om överenskommelsen är skriven av Tyskland gör nog mindre. Ett sammanbrott nu för valutan och det ekonomiska samarbetet inom EU skulle förmodligen vara den avgörande spiken i Sarkozys likkista. Då har han ingenting att visa väljarna i valrörelsen.