En söndag…

• oktober 23, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Solen skiner i Paris. Det är kallt för årstiden. Morgontemperaturen går knappt över 5 grader och jag saknar vinterrocken som jag lämnade i Stockholm. Framför Hôtel de Ville fryser ingen. På en storbildsskärm visas där VM-finalen i rugby mellan Frankrike och Nya Zeeland. Fransmännen har en passion för rugby och upphetsningen i publiken är stor. ”Rugby är som ingen annan sport”, säger supportrarna. Det är en sport som kräver mod, muskler och en vinnarinstinkt i förening som kanske kan jämföras med ishockeyn för oss svenskar. Nu förlorar Frankrike. Det är väntat. All black är bäst. Men förlusten smärtar. Frankrike har aldrig varit så nära ett VM-guld i rugby.

En söndag mitt i Paris är annars väldigt sömnig. Här är alla affärer stängda på söndagar. Matmarknaderna har öppet på förmiddagarna så att familjerna hinner handla det sista till den stora söndagslunchen som traditionellt samlar alla kring matbordet. Men det är mest de äldre och landsortens familjer som odlar traditionen med femrätters lunch på söndagen och maträtter som tar timmar att tillaga. Den moderna lilla parisfamiljen nöjer sig med betydligt enklare förberedelser.

Nyheterna kl 13 i den stora statliga kanalen följs av rapporter från hela Frankrike. Människor talar om sina liv och sina förväntningar på politiken. Några välklädda män och kvinnor i staden Nice jublar över ett besök av President Sarkozy. En man säger: ”Alla vet att Frankrike bara kan leva om företagare får möjlighet att tjäna lite mer pengar. Då vågar han investera och ekonomin kan blomstra.”

I en liten by i Provence samlas tre systrar i pensionsåldern. Alla tre lever på en blygsam pension, 600 € i månaden, säger en av systrarna. De är bekymrade över den utbredda fattigdomen i landet. De är anhängare av Nationella Fronten.

På ett café i en annan by i södra Frankrike sitter en grupp medlemmar i socialistpartiet. De tror på Francois Hollande. ”Han förstår att ordna upp ekonomin”, säger en av dem. Hollande är realist. Han är kanske inte världsmästare men han har kloka idéer, menar de.

De gröna samlar sig till möte med Eva Joly. Valbudgeten är liten men de kreativa valarbetarna har gjort affischer och posters med Jolys berömda röda glasögon som igenkännande symbol. ”Aubry hade varit en bättre samarbetspartner för oss”, säger en man i planeringsgruppen inför mötet. ”Aubry är mer kärnkraftskritisk och mer inriktad på miljöfrågorna än Hollande”, säger han.

En hantverkare i en förstad till Paris förbereder ett möte med Jean-Luc Mélanchon, presidentkandidaten för Front de Gauche som också stöds av kommunistpartiet. Han sätter upp en affisch med krav på minimilön på 1 700 € i månaden. Det är en höjning på flera hundra euro. En markering för ökad social rättvisa. Aldrig har lönegapet mellan de rika och de fattiga varit större i Frankrike. Ingen tror ett ögonblick på att 1 700 € blir verklighet på många år. I Frankrike är inte bara minimilönen låg. Många arbetar svart och tjänar långt under existensminimum.

Bilderna talar sitt tydliga språk. En ledare för ”droite populaire”, en högergruppering inom Sarkozys parti UMP, bjuder på snittar och något bubblande i glasen på sitt möte i en festvåningslokal. Socialisterna möts i ett hörn av ett enkelt men snyggt  brasserie. Front de Gauche har sitt möte i en påver lokal med enkla stolar i biosittning. Miljöerna symboliserar de olika skikten i det franska samhället.