Martine Aubry attraherar socialisteliten

• augusti 4, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Tidningen Le Monde presenterar i dag en förteckning över hur stödet för de olika socialistkandidaterna i primärvalet fördelar sig bland partiets representanter i nationalförsamlingen. Martine Aubry leder.

Siffrorna visar att 45,1 procent av nationalförsamlingens socialister stöder Martine Aubry. Den höga siffran förvånar inte. Hon är generalsekreterare och har redan av det skälet stöd av många som ställer in sig i ledet oavsett värderingar i övrigt. Martine Aubry har också visat stor öppenhet – otydlighet skulle en del säga – i hur hon formulerat sitt program. Hon säger sig förstås följa partiets valplattform men har också varit öppen till bredare samverkan utanför partiet, inte minst med Cecile Duflot, hennes motsvarighet i det gröna partiet.

Det är uppenbart att de flesta av de tunga namnen stöder henne som förre premiärministern Laurent Fabius och Jean-Christophe Cambadélis som står Dominique Strauss-Kahn nära och är en skicklig maktspelare.

Francois Hollande har stöd av 28,4 procent. Han har stöd av bland andra Pierre Moscovici, också närstående Dominique Strauss-Kahn, och partiets företrädare i nationalförsamlingen, Jean-Marie Ayrault. Det är svårt att se några avgörande skillnader i politiska ståndpunkter mellan Hollande och Aubry. Snarare handlar det om attityd. Hollande har lyckats befria sig lite från stämpeln som apparatschik men då ska vi minnas att han var Aubrys företrädare som generalsekreterare och satt på den posten i cirka tio år. Hollande förvaltar gärna rollen som den främste försvararen av den klassiska republikanska traditionen men det begreppet är så pass luddigt att det är helt omöjligt att säga att någon av alla socialistkandidaterna skulle avvika mot dess innebörd. Aubry var  ansvarig för lagen om 35-timmarsvecka och för vissa är den frågan som en sten i skon. Hollande har under alla år på ett elegant sätt kryssat mellan alla politiska skär och är dessutom både trevlig och – man. Det senare kan hjälpa ibland.

Drygt var tionde socialist i nationalförsamlingen har inte uppgivit vem de stöder. De övriga kandidaterna i socialisternas primärval kommer  långt efter toppkandidaterna och även efter de obeslutsamma. Ségolène Royal får bara stöd av 5,4 procent. Hennes styrka ligger i anslutningen från de partimedlemmar som anslöt sig i samband med valrörelsen 2007 och fotfolket som inte ens är med i partiet men som kommer att rösta i primärvalet. Rimligen är hennes position starkare  än vad som framgår av dessa siffror. För övrigt kommer Royal ut med en bok i slutet av augusti där hon vänder sig till de två miljoner fransmän som köpt Stéphane Hessels bok Indignez-vous. Indignation är ett uttryck för att vara vänster, förklarar hon i en intervju.

Arnaud Montebourg får nöja sig med stöd av 2.9 procent av nationalförsamlingens socialister. Hans program sticker ut genom att vara nationalistiskt orienterat med en stark kritik av globaliseringen och av EU:s makt. Märkligt nog får han ändå inte stöd av Henri Emmanuelli som länge varit informell ledare för vänsterflygeln inom partiet och ledde motståndet mot Maastrichtavtalet om vilket fransmännen folkomröstade för en del år sedan. Emmanuelli stöder nu Aubry.

Slutligen Manuel Valls, borgmästaren i Parisförorten Évry. Han tillhör den yttersta högerflygeln inom partiet med öppna inviter mot centerkandidater i presidentvalet som Dominique de Villepin och Jean-Louis Borloo. Han får stöd av en person i nationalförsamlingen. Sig själv.