Förflugen mening av Chirac skakar om Elyséepalatset

• juni 14, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Jacques Chirac har blivit gammal. Nästa år  fyller han 80. Han går lite illa, hör dåligt. I kretsen kring hans efterträdare Nicolas Sarkozy vill många säga att han också är senil. Några säger det gärna sedan den förre presidenten bland kinesiska skålar på ett museum  i regionen Corrèze tydligt så alla kunde höra det uttalade vem han såg som sin personliga favorit i nästa presidentval: En av socialistpartiets två toppkandidater i de stundande primärvalen, Francois Hollande.

Ett litet skämt, en lustighet som ingen kan ta på allvar, säger andra i majoritetspartiet UMP och en del journalister. Visst lär inte Chirac med sitt högst informella uttalande under en promenad i muséet och direkt till Francois Hollande som gick bredvid honom mena riktigt allvar. Han kommer förmodligen inte att rösta på en socialist i nästa val. Men han vill säkert tala om att han är högst missnöjd med sin efterträdare. Han vill säkert också genom sitt uttalande försvåra för Sarkozy att samla ihop de väljare inom högern som denne behöver för att vinna nästa år.

Det finns en gammal personlig spänning mellan Chirac och Sarkozy. Sarkozy förrådde honom genom att byta sida och stödja en annan presidentkandidat på högerkanten, Edouard Balladur,  inför valet 1995. Chirac vann till slut nomineringen inom högern och också presidentmakten. Sarkozy befann sig genom sveket i kylan i sju år och deras ansträngda relation har  bestått.

Jacques Chirac och Nicolas Sarkozy representerar också två olika riktningar inom den franska högern. Chirac följer en linje i rakt nedstigande led från General de Gaulle. Chirac är en klassisk gaullist, antiliberal, social, försvarare av den franska civilisationen till den grad att han aldrig skulle fira semester i USA som Sarkozy gjorde direkt efter sin valseger. Sarkozy är mer förtjust i pengar än fransk kultur. Han öppnar för starkare relationer med den anglosaxiska världen även om han som fransman alltid håller en viss distans till USA och Storbritannien.

Francois Hollande är i vissa avseenden en mer tilltalande politikertyp för Chirac än Sarkozy. Hollande är ingen internationalist. President Hollande skulle vårda de republikanska värdena lika bra som Chirac och han skulle inte utmana medborgarna med bling bling och brista i värdighet i sin framtoning i officiella sammanhang.

Ett förfluget ord som nog inte var så förfluget i ett inofficiellt ögonblick i en liten stad långt från Paris visar på politiska spänningar inom högern. Sarkozy och hans kampanjmakare rasar eftersom de vet att det nu blir ännu svårare att övertyga den gaullistiska högern inom väljarkåren om att Sarkozy är deras man i valet och att han är så mycket bättre än vilken annan presidentkandidat som helst. Hollande får inga fler röster men Sarkozy riskerar att få färre än han tänkt sig.