Marine Le Pen är arbetarnas vän

• april 25, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Väljarmätningarna duggar tätt i Frankrike och sedan en tid tillbaka handlar det om President Sarkozys historiskt låga siffror och framgångarna för Front Nationals nya ledare, grundaren Jean-Marie Le Pens dotter Marine, vald i januari i år.

Den senaste mätningen (IPSOS) visar att Marine Le Pen har en överlägsen ledning bland landets arbetarväljare, definierad så att den omfattar cirka 15 procent av väljarkåren. I denna grupp har hon ett stöd på 36 procent. Socialistkandidaten – det finns flera möjliga – Dominique Strauss-Kahn kommer bara upp till 17 procent och Nicolas Sarkozy på tredje plats hamnar på extremt låga 15 procent. Om mätningen görs med en annan möjlig socialistkandidat som Martine Aubry eller Ségolène Royal blir ställningen ungefär densamma. I presidentvalet 2007 hade Sarkozy greppet om arbetarväljarna. Han var då vinnare bland alla konkurrenter som  Ségolène Royal, Francois Bayrou och Jean-Marie Le Pen med 26 procent i den första valomgången.

Ledaren för CFDT, en av de stora fackliga organisationerna, Francois Chérèque konstaterar i en intervju i Le Monde att läget är bekymmersamt ute på arbetsplatserna. Hans organisation gör vad de kan, säger Chérèque, för att argumentera mot arbetarnas tendens att bejaka Front Nationals världsbild där skulden till den ekonomiska krisen hamnar hos invandrarna och de etablerade partiernas ”mjuka hållning” i migrationspolitiken. Utan att vilja skapa en undergångskänsla gör han ändå jämförelsen med den politiska krisen i Europa efter raset på New York-börsen 1929.

Det går inte att blunda för att stora delar av arbetarklassen och den ekonomiskt utsatta delen av medelklassen nu söker lösningen i missnöjet, i en hållning som uttrycker misstro med de etablerade partierna och med eliten och makten i Paris. Frustrationen med en allt svårare social och ekonomisk situation kanaliseras i mindre grad genom vänsterns klassanalys och genom kampen på arbetsplatserna, via strejker och demonstrationer. Den går i ökad utsträckning genom hat mot invandrare. Lösningen heter stängda gränser men också en hårdare polis- och kriminalpolitik. Front National lyckas förena repressionen med en aggressiv ton mot det internationella storkapitalet som ger partiet under Marine Le Pen en social image. Front National lever på ord och väldigt lite på analys och på – handling. Vad har egentligen partiet gjort i de kommuner i södra Frankrike där det haft makten under ett antal år? Inte mycket. Det är ett missnöjesparti som rimligen har ett bäst-före-datum som närmar sig. Frågan är bara vad partiet kan åstadkomma för elände innan denna form av missnöjesvåg svept färdigt över landet.

Just nu lever stora delar av det franska folket i en period av stark frustration. Muslimerna i landet lever i ständig oro för sin säkerhet. De traditionellt franskfödda arbetarna och den lägre medelklassen lever i rädslan för muslimerna både som våldsverkare och som hot mot deras jobb och ekonomi. Ungdomen upplever en arbetslöshet som slår ändå upp i de övre samhällsskikten. Vänstern är i kris sedan presidentvalet 2002 då Jean-Marie Le Pen blev huvudkandidat mot Jacques Chirac i andra valomgången. Högern under Nicolas Sarkozy skakar under dramatiskt låga opinoinssiffror. Bara högerextrema Front National jublar.