Tragedin i Japan och fransk vänsterdebatt

• mars 14, 2011
• Tomas Lindbom
• no comments

Vi vet ännu inte konsekvenserna av den fruktansvärda klimatkatastrofen i Japan. Den politiska debatten om kärnkraften har trots det tagit fart på nytt. Det är mest på ont kan vi utomstående tycka men samtidigt är det uppenbart att partier tvingas  positionera sig snabbt för att vinna poäng eller rädda ansiktet innan de blir överkörda och medialt förnedrade av sina motståndare.

Eva Joly som är trolig presidentkandidat för de gröna i Frankrike framför nu uppfattingen att kärnkraften måste avskaffas i detta land senast om tjugo år. Hennes partikamrater Cecile Duflot och Daniel Cohn-Bendit kräver förberedelser för en folkomröstning om kärnkraftens framtid.

Det finns inom den franska vänstern en klar skillnad i energifrågan mellan de gröna och socialisterna. De senare har som alla traditionella vänsterpartier värnat industrin och tillväxten. De har också sin styrka i dag i de gamla industriområdena i landet. De gröna är ett storstadsparti fyllt av människor inom tjänste- och kunskapssektorerna med större intresse för en alternativ livsföring som i varje fall i teorin stavas klimatsmart och grönt.

Benoit Hamon, talesmannen för Martine Aubry, konstaterar därför ganska förväntat i ett pressuttalande att det inte går att avskaffa kärnkraften över en dag. Socialisterna vill skaffa sig tid och kommer i denna fråga att värna om sans och måtta. Tillväxt är lika viktigt för en socialist som för en anhängare av Sarkozy och hans högerregering.

Kärnkraften har inte varit samma heta fråga i Frankrike som i Sverige. Antikärnkraftsrörelsen fick inte under 80-talet den förankring inom vänstern som i Sverige. Franska socialistpartiet har varit delat i två delar, en mer marknadsvänlig linje företrädd av Michel Rocard och senare av Dominique Strauss-Kahn och en marxistisk företrädd av Lionel Jospin och i dag i modererad form av Martine Aubry och hennes stödperson Benoit Hamon. Ingen av dessa två falanger har lockats av den idealistiska linjen som i Sverige haft framgång i rörelser som Nej till EU och Nej till kärnkraft. Idealismen finns företrädd i minoritetspartier och grupperingar på vänsterkanten utan nämnvärt  inflytande i de traditionellt stora partierna, Parti Socialiste och Parti Communiste.

Det blir intressant att följa de gröna i deras fortsatta agerande i kärnkraftsfrågan. Kommer vänsterns väljare att attraheras av en mer systematisk kritik av kärnkraften och tillväxten som överordnad ekonomiska princip? I så fall måste socialistpartiet överge stora delar av sin gamla politiska hållning. Den stora tragedin i Japan kan mycket väl skynda på det ideologiska paradigmskiftet inom den franska vänstern.