Så röstar de religiösa

Igår besökte Nicolas Sarkozy påven Benedictus XVI för tredje gången sedan makttillträdet 2007. Denna gång var det inte av artighet utan för att betvinga den väljargrupp i Frankrike som är troende katoliker, cirka 4 procent av befolkningen. TV-bilder av påven och den franska presidenten är ett i raden av taktiska drag som den nuvarande regimen i Elyséepalatset ägnar mycket möda åt.

De troende katolikerna röstar traditionellt till höger och det gällde också i presidentvalet 2007. Deras hållning, att moral handlar mer om individuell etik än klasspolitik, passar bättre ihop med en högerregerings värderingar. Sarkozy har däremot skrämt bort en del kristna väljare under de år han regerat. Bling bling passar inte katoliken. Som en katolik uttryckte det: ”En president åker inte på lyxyacht med en av landets rikaste affärsmän direkt efter valsegern. Det hade varit bättre om han sökt lugn och vila efter valrörelsen på en retreatgård.” Inte heller hans svaghet för storfinansen har fallit riktigt i smaken. Den stora smällen kom med utvisningarna av romerna. De bröt mot den katolska moralen att hjälpa de svaga och inte brutalt utmana deras mänskliga stolthet.

De troende katolikerna utgör visserligen bara en minoritet bland väljarna men de röstar vanligen till höger och de röstar mangrant. Det är människor som är väl integrerade i det franska samhället och därför en stöttepelare för vilken regering som helst. Detsamma gäller protestanter och judar, andra religiösa minoriteter. Dessa grupper röstar däremot mest till vänster. Protestanterna har också förebilder i det socialistiska partiet. En av de mest kända är förre premiärministern Michel Rocard. Judarna röstar inte bara efter en höger vänster-skala utan också efter hur en regering förhåller sig till staten Israel.

Den nya stora gruppen muslimer röstar vänster men uppvisar ett dåligt valdeltagande. De är dåligt integrerade i samhället. Enligt sociologerna spelar de en mindre roll för partierna när dessa ska positionera sig mot olika väljargrupper. Muslimerna är en marginell grupp också i den offentliga debatten. De syns sällan i TV:s politiska debattprogram. De kan bli föremål för diskussion men denna diskussion förs över deras huvuden. Muslimer får sitta hemma och höra hur andra fransmän lägger ut texten om dem.

Den stora gruppen i Frankrike är de uttalat icke-religiösa. De bedöms vara 30 procent av befolkningen. De försvarar också starkast den sekulariserade staten och ser sig själva som höjda över alla egenintressen. De ser sig som bärare av den upplysta, rationella och demokratiska republiken där alla är jämlika och inga särintressen får företräde.