Bråttom med lag mot burkan

• april 23, 2010
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Nu närmar sig sommaren och regeringschefen, premiärminister Francois Fillon har bråttom att försöka få igenom lagen som förbjuder muslimska kvinnor att bära burka på offentliga platser. Många frågar sig varför denna brådska kring en fråga som berör högst två tusen kvinnor i landet. Situationen för muslimerna generellt i landet har knappast förbättrats och kommer inte heller förbättras av en lag som dessutom i lagrådet stött på kritik för inskränkning av de mänskliga rättigheterna.

Belgien skulle bli det första landet som drev igenom en lag mot burka men regeringskrisen kom emellan. Nu kan möjligen Frankrike bli först och för dem som försvarar ett förbud är detta också symboliskt. Frankrike måste framstå som det land i Europa som starkast försvarar principen om att hålla den offentliga sfären helt fri från religiösa uttryck.

Jag har i tidigare inlägg på bloggen argumenterat mot tankegångarna bakom denna lag. De höga juristerna i Frankrike har redan ifrågasatt om en lag mot burka är förenlig med de fri- och rättigheter som alla västerländska länder har inskrivna i sina konstitutioner. Det har också i många sammanhang påpekats att en sådan lag främst riktas mot muslimer och blir en rasistisk lag. Lagen måste ses i sitt sammanhang där Nationella fronten gjorde stora framsteg i de regionala valen i förra månaden och där det råder en utbredd främlingsfientlighet mot muslimer.

Det mest försåtliga i pläderingen för en förbudslag är att hänvisa till kvinnans ställning. I den politiska sfären i Frankrike är kvinnans ställning svag. Andelen kvinnliga ministrar har visserligen ökat men de flesta tunga medlemmarna i regeringen är män liksom de ledare som tillsammans med presidenten sitter i Elyséepalatset och  i praktiken styr Frankrike. Kvinnan har samma rättigheter som män men de manliga nätverken är starka och dominerar. Ordet feminism är om möjligt ännu mer pestsmittat än i Sverige.

Den franska kvinnan har formellt samma rättigheter som männen. I överklassen kan många kvinnor nå höga positioner tack vare en god familjeekonomi. För de flesta fransyskor är det svårare att tävla på lika villkor. Framförallt är synen på kvinnans roll starkt konservativ i de flesta miljöer. Helt enkelt traditionell i synen på hennes roll som maka, mor och älskarinna.

Det vilar inte lite av dubbelmoral över franska politikers uttalanden när de ondgör sig över kvinnoförtrycket uttryckt i burkan medan samma män verkar sakna all förmåga till självkritik i synen på jämställdhetens ställning i Frankrike i stort. Burkan blir snarare ett medel att dölja den orättvisa maktfördelningen mellan män och kvinnor i allmänhet. Den franska regeringen kan fortsätta att tiga om snedvridningen i könsfördelningen på ledande positioner i samhället och låta bli att förändra politiken inom till exempel barnomsorgen så att unga kvinnor kan få samma chans i yrkeslivet som män. Media kan fortsätta att låta män till 80 procent dominera samhällsdebatten i TV-debatter och på tidningarnas sidor för politik och kultur.

Burkan blir en avledningsmanöver för att ingen ska se hur eländig jämställdhetspolitiken ser ut i Frankrike. Burkan blir också symbolen för något som egentligen är ett falskt försvar för kvinnans rättigheter. När förbudslagen röstats igenom – och den kommer i en eller annan form att bli verklighet – kommer President Sarkozy att använda lagen för att övertyga sig och sina landsmän om hur förträffliga de är i försvaret av kvinnan. Det är bara att hoppas att detta illusionsnummer snart kommer att avslöjas.

.