Inget händer i de problemfyllda förorterna

• mars 19, 2010
• Tomas Lindbom
• 2 comments

Den franska regeringen har en ambitiös plan med de problemfyllda förorterna och i likhet med tidigare socialistregering pumpar den in miljarder för att förbättra boendemiljön och minska segregationen. Förgäves. Trots 40 miljarder euro (=cirka 400 miljarder svenska kronor)  i senaste satsningen för åren 2004-2012 verkar inget ha förbättrats. Ett nytt bevis på detta är det låga valdeltagandet  i första omgången i regionalvalen i söndags.

Paris men också städer som Bordeaux, Lyon och Montpellier kommer inte till rätta med utanförskapet som invånarna känner i de problemtyngda förorterna. Arbetslösheten är högre, elevernas närvaro i skolorna är lägre liksom skolresultaten i form av examina och betyg. Kriminaliteten, narkotikahandeln och den allmänna skadegörelsen är hög. Det är svårt för dem som hamnat i dessa områden att komma därifrån. Det krävs en stark vilja och mycket stöd för att göra en klassresa därifrån.

Det är inte sant att politikerna struntar i dessa områden. Det är inte heller sant att det saknas frivilliga och engagerade människor som är med och startar ett föreningsliv och lägger kraft på att inkludera familjer med  barn och ungdomar i det franska samhället. Ändå är situationen många gånger så hopplös. Så lite verkar tyvärr hända. För motståndet finns där samtidigt. Det är många företagare som inte vill anställa ungdomar från fel område och med fel namn. Det förekommer politiker i intilliggande, rikare kommuner som inte accepterar att låta familjer från de utsatta förorterna få en bostad i sina bostadskvarter när dessa står utan bostad efter det att grävskoporna gått fram och rivit hus för att på sikt förbättra boendemiljön i de värst drabbade områdena. Det går heller inte att förneka att det franska folket traditionellt bär på värderingar som snarare förväntar sig en assimilering av invandrarna än på en integrering under mer jämlika villkor.

Det är inte förvånansvärt att misstron mot det franska samhället är stor i de invandrartäta förorterna. Det blir en självklar gest att avstå sin rösträtt. I första valomgången i söndags nådde valdeltagande i hela landet i genomsnitt  ner under 50 procent, ett  trist rekord i den femte republikens historia. Det ser mycket sämre ut på vissa ställen i landet. I ett av de utsatta områdena röstade bara 11,8 procent och flera andra valdistrikt av liknande karaktär hade ett valdeltagande klart under 20 procent.

Frankrike är som de flesta västeuropeiska nationer ett splittrat land. Statliga pengar verkar inte råda bot på problemet. Nu är det verkligen tid att tala om människors attityder. Mer av solidaritet och en större öppenhet för mångfald måste genomsyra våra västerländska samhällen tillsammans med fler och kraftfulla ekonomiska satsningar för att minska utanförskapet och skapa mer mänskliga boendemiljöer.