”Jag skiter i burqan”

• december 24, 2009
• Tomas Lindbom
• no comments

Varför skulle man inte kunna tillbringa en julaftonsförmiddag på Café Flore i Saint-Germain? Jag har handlat sista julklapparna i bokhandeln L´écume des pages alldeles bredvid. Om det är hysteriskt med folk på varuhuset Galeries Lafayette så är det nästan stilla i bokhandeln. Några distingerade herrar i övre medelåldern skrider omkring bland böckerna i kamelhårsulstrar och sidenscarves. Bläddrar i Alain Finkielkrauts sista reaktionära utbrott i bokform eller funderar på om de  ska ge hustrun någon av höstens prisade romaner. Samma män dyker sedan upp på Café Flore där jag stämt möte med dottern.

Mannen bredvid skriver på något. Han ser också viktig ut. Det gör alla på Café Flore. Han vänder sig till en av kyparna: ”Vad anser ni om debatten om burqan?” och svarar för säkerhets skull själv: ”Jag skiter i den”. Uppenbarligen är det just om burquadebatten han skriver. Dottern och jag tror att det är för någon tidning eller snarare tidskrift. På Café Flore sitter inga journalister som betalas per rad. Här sitter tänkarna som skriver för att världen ska få veta hur det ligger till med sakernas tillstånd.

En man i hästsvans kommer svepande och sätter sig tillsammans med mannen som skiter i burqan. De hälsar som fransmän gör med ett kort och snabbt handslag där det är rätt att bara knipa åt den andres fingrar och inte fylla den andres hela handflata med sin. Ytterligare en man kommer fram och klämmer fingrar på mannen med åsikter om burqan. Nu är de tre som vet hur saker och ting ligger till.

Dottern och jag njuter av lugnet som råder  bland dessa äldre män som har all tid i världen en julaftonsmorgon. Förmodligen står deras hustrur hemma och svettas vid grytorna så att middagen i kväll blir på topp. Kvinnorna har ändå några timmar på sig om de nu inte jobbar hela julafton vilket många gör. De av männen som är gifta med yrkesarbetande kvinnor gör rätt i att ta in en rejäl lunch också på Flore så att de står sig. Det lär inte serveras någon middag för dem förrän framåt 22-tiden. Det blir bråttom för att hinna till midnattsmässan om de nu skulle vara så traditionella att de bryr sig om religiösa seder. Kamelhårsulstrarna på Café Flore tror nog mer på vetenskaplig rationalitet och sinnlig njutning än på Gud.

Dottern och jag har druckit vårt kaffe och tittat färdigt på spektaklet runtomkring oss. Nu väntar vår julmiddag ikväll. Den börjar redan klockan halv åtta. Joyeux Noël!